Emma Barremyr

Hej vänner!

Fy fysiken vilken resa det varit! Det har nämligen varit allt annat än en bra start! Jag är inte den som ger upp eller klagar i första taget. I vanliga fall ordnar det sig ju alltid (och det är synd att oroa sig och stressa i onödan), och löste sig, det gjorde det i och för sig även den här gången. Men när vi missade flyget för andra gången på resan bröt jag ihop!

Tanken var att vi skulle flyga Oslo – Bryssel – Nairobi – Kilimanjaro, men eftersom första flyget blev inställt fick vi istället mellanlanda det dubbla. De senaste dygnen har varit en enda lång stressresa. Vi har hela tiden haft tankarna på om vi ska hinna? Kört sprintlöpning mellan terminaler och gater (som ändå inte gav någon nytta). Ont i magen och rusande hjärta! Precis vad jag INTE ville ha… Stress alltså!

I Oslo bokades biljetten om till Oslo – Köpenhamn – Bryssel – Nairobi – Kilimanjaro. Trodde vi. På planet till Köpenhamn insåg vi att våra bagage bara skulle gå till Bryssel av någon anledning (vi var så stressade att vi inte hann med att se det vid incheckningen), så dem var vi självklart tvungna att hämta ut i Bryssel, vilket gjorde att vi missade planet till Nairobi. Dessutom blev Pelles väska kvar i Köpenhamn… Varför det blev såhär? Det var någon som klantade sig i Oslo och raderade hela vår reservation och vår biljett ”försvann” från systemet. Knäppt va? Så vi fick alltså boka in helt nya reservationer i Bryssel. Men här fick vi himla bra hjälp och det ordnades med både nytt flyg och så fick Pelle sin väska i tid tills vi åkte från Bryssel.

Nya resrutten blev nu Bryssel – Amsterdam – Nairobi – Kilimanjaro. Vi skulle i slutändan hinna med det planet som först var planerat mellan Nairobi och Kilimanjaro och för ett tag kändes det ganska bra – tills vi insåg att våra bagage bara skulle gå till Nairobi (hur tänker de som checkar in bagagen egentligen? Nu har det hänt två gånger på samma resa. Bagagen ska ju gå hela vägen, annars är det ju hopplöst). Suck! På en timme skulle vi aldrig hinna gå genom tullen (där vi dessutom skulle vara tvungna att betala $50 för visum även om vi bara var i transit), hämta ut bagagen, checka in dem på nytt, gå igenom säkerhetskontrollen och springa till planet. Men självklart gav vi inte upp, utan vi gjorde ett försök! När planet landade i Nairobi kastade vi oss ut och bad om hjälp, och så underbara afrikaner vi fick med att göra! De hjälpte oss genom att köra oss i en bil genom hela flygplatsen för att vi skulle få hämta väskorna utan att gå igenom tullen (dock fick vi ändå betala den där jäkla visumavgiften på $50), körde oss tillbaka så att vi precis skulle hinna checka in och hinna med planet! Jag var SÅ glad och tacksam för de här underbara människorna som hjälpte oss på det här sättet, fantastiskt! Vi stod precis bredvid gaten, med en halvtimme kvar till avgång. Planet stod där, vi skulle bara gå på. Tror ni vi fick det? Icke! Vi kom en halvtimme för sent… även om vi stod där med biljetterna kunde de inte skriva ut boardingkorten.

DÄR bröt det för mig. Jag blev så arg och ledsen, Kilimanjaro, hotell och en skön säng var bara två timmar bort, men vi fick inte åka med. De senaste två dagarna har jag bara skrapat ihop knappt tre timmar till sömnbanken och det enda jag tänkt på idag är hur mycket jag vill sova 🙂 Nu är jag trött på att resa, att stressa till plan och på att vänta och inte veta. Nu blev det istället för extra sömn och en skön dag vid poolen vid hotellet 10 extra timmar på Nairobi flygplats!

Dessutom ha vi ätit fruktansvärt dåligt de senaste dagarna. Vi hade ju tänkt äta frukost i Oslo när vi checkat in, men det hanns aldrig med (och eftersom det inte blev någon frukost blev det heller inga malariatabletter – de måste intas med mat så de togs för första gången idag, en dag för sent). Och inget fick vi att äta på flygen mellan Oslo och Bryssel. Och de fanns inte en chans att hinna köpa något heller mitt i all stress. Så klockan två igår åt vi mat för första gången (då hade vi varit i farten sen halv två på natten), sen fick vi middag och frukost på planet till Nairobi under natten, och idag har det blivit dåligt med mat igen. På Nairobi flygplats fanns bara chips och godis vilket inte är ett alternativ för mig. Lunch fick vi iallafall till slut i oss efter att vi hittat en restaurang med någorlunda till mat! Det var tur att jag laddat med en så stor frukt- och nötpåse, den tog nämligen helt slut 🙂 man ska alltid vara förberedd vet ni! Hihi 🙂

På två dagar har vi nu hunnit med sex flygplatser bara sådär – fem av dem helt nya för mig, tråkigt bara att vi haft så bråttom och inte hunnit kika runt så mycket (förutom i Nairobi, men det är nog den tråkigaste flygplatsen någonsin tyvärr). Utsikten från Nairobi flygplats ser du på bilden nedan!

Ledsen för de här långa och ”tråkiga” inlägget, ni kanske inte ens orkat läsa hit, men jag ville bara skriva av mig lite. Så, vad säger ni? Nu kan de väl bara bli bättre? Bara vi få äta och sen sova ordentligt en natt nu så är vi nog fit for fight att bestiga berg imorgon. Jag hoppas det, och ni kan väl hålla tummarna? 🙂 enda biverkningarna vi känt från malariatabletterna än så länge är yrsel, fast det kan ju bero på sömnbristen också, haha! Jag känner mig nästan full för att jag är så trött, så nu hoppas jag att jag får sova inatt!

Hur har ni det hemma i Sverige då? 🙂

Kram / Emma