Om att bära barn och känna sig stark

Astrid är inne i en riktig närhetsperiod nu och därför bär jag henne väldigt mycket. I vagnen vaknar hon ofta efter en halvtimme om den inte är i rullning, men har jag henne i sjalen kan hon sova många timmar i sträck, nästan hela dagar (hon blir mer och mer lik sin syster Elsa som också bara ville sova nära, hihi). Tryggheten som närheten ger gör att hon sover bra, och eftersom ”sömn föder sömn” väljer jag numera att bära henne i de flesta fall för att hon ska få sova bra. Men jag får ofta frågor om hur jag orkar och om jag inte får ont i ryggen?

Svaret är att jag inte känner mig så påverkad. Jag älskar att ha henne nära och att bära i sjal är så himla smidigt och bekvämt, för att inte tala om hur mysigt det är! Jag känner mig stark i kroppen och får inte ont i ryggen när jag bär i sjalen och det har jag nog träningen under graviditeten (och innan graviditeten också såklart) att tacka för. Trots att jag hade det så himla tufft prioriterade jag inte bort styrketräningen, utan försökte få till ett par pass i veckan för att aktivera rygg och bålmusklerna, som är så viktiga att jobba med under en graviditet för att inte få ont.

När Astrid föddes hade jag en period på ungefär fyra veckor som jag inte tränade någon styrka alls och då började jag känna av ryggont. Men efter några veckor i gymmet igen gick det över och jag tänker att det verkligen är ett kvitto på hur viktig styrketräningen är och vad den gör för mig som småbarnsförälder ❤️

Kram / Emma.