Header Image

Emma Barremyr

Jag heter Emma Barremyr, är 30 år och bosatt på Hammarö utanför Karlstad i Värmland. Jag är utbildad hälsocoach, dip. massör, lic. personlig tränare, dip. mindfulnessinstruktör, löpcoach och vidareutbildad inom träning under och efter graviditet. Jag driver mitt eget företag PT by Emma där jag främst jobbar som personlig tränare och influenser via mina sociala medier idag. I min blogg får du läsa om allt som rör hälsa och familjeliv. Jag har en dotter, Elsa som föddes i april 2017 och är i nuvarande stund gravid med mitt andra barn som beräknas komma i början på augusti 2019. Jag älskar att baka och laga mat, vara ute i naturen, pyssla i trädgården, träna och vara ute på äventyr! Här i bloggen och på Instagram får ni hänga med på det mesta och jag hoppas ni ska trivas här! KONTAKT: emma@ptbyemma.se SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR: emma@ptbyemma.se INSTAGRAM: @emmabarremyr

Mount Alfred – vandringstur i paradiset!

Publicerad,

Hej vänner ♥

Tidigt igår morse packade vi ihop oss i husbilen och åkte till Glenorchy. Det var Ruth från Canada som vi red tillsammans med där uppe för ett par dagar sedan som tipsade oss om att gå upp på Mount Alfred, 1386 m.ö.h.

Vägen mellan Queenstown och Glenorchy går längs Lake Wakatipu och är sådär löjligt vacker. Känslan av att befinna sig mitt i en saga gör sig ofta påmind och jag fullkomligt älskar det. Jag blir lite avundsjukt på bönderna som har sina gårdar här, som får gå ute med djuren och ha det vackraste kontor en kan tänka sig!

Att bestiga Mount Alfred kan vara något av det jobbigare jag gjort. Jag minns när vi besteg Galdhöpiggen för två år sedan och toppbestigningen av Kilimanjaro som båda var riktigt tuffa. Mount Alfred var inte alls så lång som dessa två, men däremot otroligt brant och sista biten innebar i stort sett klättring upp för stenväggen. I hela två timmar trampade vi på i brant uppför innan vi till slut nådde toppen (tänkt er att stå och göra step up i två timmar, hehe). Benen kändes då bra möra och att veta att vi sedan skulle ta oss hela vägen ner tillbaka för den branta vägen kändes som en stor utmaning med trötta ben. Ofta är det ju inga problem att komma upp på ett berg kan jag tycka. Däremot är vägen ner värre, speciellt om det är brant.

Det hårda slitet uppför gav dock den bästa belöningen en kan tänka sig. Utsikten var fullkomligt sagolik och jag tror inte ens jag gör ett försök att förklara hur vackert det var. Allt sånt tjat börjar bli lite löjligt här nu, eller vad säger ni? Hehe. Det är ju så svårt att förklara i ord, det måste upplevas helt enkelt. Jag förstår varför det kalas för Paradiset här!

På toppen packade vi upp matsäcken, som blev precis samma som när vi gick Tongariro Aplpine Crossing och satte oss i solen och njöt en bra stund innan vi vände ner tillbaka. Det var väldigt tufft att klättra ner från berget, men värst i början då det var som brantast, men det gick och det gick bra. Allt som allt tog turen oss ungefär 4 timmar, vilket var mycket snabbare än vad det stod att den skulle ta. Antar att det står att den ska ta så lång tid eftersom det är så brant, men jag tyckte ändå att vi tog gott om tid på oss!

IMG_2430 IMG_2386IMG_2387IMG_2389 IMG_2415 IMG_2401 IMG_2419 IMG_2418

Nu är vi tillbaka i Queenstown efter en natt på en fricamping nere vid sjön. Idag blir sista dagen här i Queenstown och imorgon åker vi vidare till Lake Pukaki och sedan Mount Cook.

Hoppas ni mår bra!

Kram / Emma.

1 Kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *