Han har lämnat oss

Vi är i sorg! Han har lämnat oss, vår älskade, underbara Tass. Det kom som en chock och var så oväntat. Även om han var ganska gammal var han en pigg och lekfull kille, så jag hade aldrig kunnat tänka mig att jag aldrig skulle få träffa honom igen. Världens bästa hundkompis <3 Förmodligen fick han sen stroke och det gick väldigt fort, vilket är ett skönt besked i sorgen.

Att förlora en familjemedlem svårt (det är tredje hunden vi mister under mitt liv) och jag funderar på vad jag ska säga till Elsa. Vi sitter just i detta nu i bilen upp till mamma och pappa. När vi berättade att vi skulle till mormor och morfar blev hon som vanligt överlycklig, började göra glädjetjut och utropa ”TATT”, som ju betyder Tass. Hon älskar Tass lika mycket som mig, om inte mer.

Men Tass kommer inte att vara där. Han kommer aldrig mer att vara där, och det gör att mitt hjärta går i tusen bitar. Ingen gosig lurv som kommer att lägga huvudet i mitt knä, som kommer att ge mig sina glada pussar, som kommer yla och vilja busa med oss eller vara mitt sällskap på alla promenader i Torsby. Sorgen och saknaden är redan enorm!

Hur förklarar man för ett barn som inte förstår? Hur förklarar man att hon aldrig mer kommer att få träffa Tass? Att han inte finns mer? Gud, jag gråter så jag är helt slut. Det här gör så förbannat ont.