Att vara i naturens ljud

Ibland tror jag att vi underskattar vad den naturliga tystnaden gör med oss. Och med den naturliga tystnaden så menar jag att vara i naturen ljud. Som att gå längs med en strand och lyssna på vågornas brus, sitta i en park och lyssna på fåglarnas kvitter eller att gå i skogen och höra vindens sus i träden. Jag tänker ofta på det när jag är ute, hur otroligt lugn jag bli av naturens ljud.

Och jag tänker också ofta på hur onaturliga ljud stressar mig. Som att vara i närheten av en trafikerad väg, hög musik, fläktar som surrar eller liknande. Jag kan hantera onaturliga ljud korta stunder, men det får mig aldrig att må bra och få det där inre lugnet.

Tänker på vilken skillnad det är att ligga i en bungalow på stranden där jag hör vågornas brus på natten, eller när jag ligger i ett tält på ett fjäll och hör hur vinden fladdrar i buskarna utanför, jämfört med att bo på ett hotell i en storstad där det enda jag hör är trafikens buller och sirener som tjuter natten lång. Då sover jag aldrig riktigt bra.

Naturliga ljud ger mig vila i nuet. Det ger ny energi. Inre lugn och välbehag. Jag unnar mig det så ofta jag kan och går nästan alltid mina promenader i tystnad numera. Min hjärna behöver det.

Ger ni er själv tid i naturlig tystnad?

Kram / Emma.