Att vara förälder till en bebis som kräks
Att vara förälder och leva med småbarn är helt fantastiskt på många sätt, men det är inte alltid rosenskimrande, det kan jag lova er. Elsa har hittills varit en väldigt enkel bebis och jag upplever inte att jag har speciellt mycket att klaga på, men något som varit lite av en utmaning för oss är att Elsa hade lite problem med magen i början samt att hon har kräkts så otroligt mycket.
Nu för tiden skriker hon nästan aldrig på grund av magont, men hon har det stundtals fortfarande väldigt jobbigt med spyorna, även om det blir bättre och bättre det också. Jag trodde faktiskt att det hade börjat vända på riktigt nu då hon knappt kräktes alls varken fredag, lördag eller söndag. Hon hade till och med samma kläder på sig en hel dag. Jag vet knappt om det hänt någon gång sedan hon föddes? Ofta kräks hon så att vi måste byta kläder 2-4 gånger på en dag. Det är dock sällan kaskadspyor, utan hon ”läcker” lite hela tiden typ.
Ja, jag kände verkligen hopp! Ända fram till förmiddagen idag då något som aldrig tidigare hänt hände. Elsa och jag stod i kassan på Köp Barnvagn för att köpa present till en kompis när hon helt plötsligt började kaskadkräkas enorma mängder. Det flög åt alla håll, hon spydde ner sig själv, mig och sitt nya gosedjur som jag stod med framför henne. Alltså helt ärligt – jag trodde inte ens att det fick plats så mycket i en så liten människa?!
Det värsta var att jag var alldeles ensam med Elsa. Där stod jag helt nerspydd och med spyor i en radie av typ 2 meter runt mig och visste inte vad jag skulle ta mig till. Det var fullt med folk (som tur var kom det inte på någon annan), men ingen erbjöd sig att hjälpa mig. Det var jättepinsamt och jag ville såklart torka upp sörjan vi ställt till med, men samtidigt var det enda jag kunde bry mig om Elsa, och att få av henne de sjöblöta kläderna. Jag fick själv fråga efter en toalett och om den som jobbade där kunde hjälpa mig att torka upp så att jag kunde gå och byta på Elsa.
Jag tyckte så synd om min älskade unge, det gör ju så ont i mig att se henne lida sådär. Självklart blev hon jätteledsen när detta hände, för att spy sådär kan ju inte vara skönt någonstans, ellerhur? Inne vid skötbordet på toaletten grät vi båda två och sen kramades vi länge innan vi gick ut till bilen och åkte vidare.
Älskade, älskade kräkbebis ♥
Usch, det var en hemsk upplevelse på många sätt – både för att jag led så mycket med Elsa, men också för att jag kände mig så ensam och utsatt. Jag hade verkligen önskat att någon stått vid min sida och hjälpt mig. Såna där stunder är jag så extremt dålig på att vara stark, men jag antar att jag växer lite för varje utmaning.
Jaja, jag ville mest dela med mig av det som hände oss idag. Livet som småbarnsförälder är som sagt inte alltid rosenskimrande, hehe!
Kram / Emma.
Men har hon inte bara reflux? Det är ganska vanligt att bebisar har det och brukar sluta kräkas när man ger mer fast föda, gröt tex.. va säger BVC?
Ja enligt BVC är det vanligt med spyor och det ska inte vara något fel på Elsa enligt dem, hon är nog bara en kräkbebis. Tycker det är så jobbigt eftersom hon ofta gråter och uppenbart har ”ont” av spyorna som hela tiden ligger i halsen. Jaja, hoppas det blir bättre med fast föda framöver 🙂
Tack för att du delar med dig av det som även inte är så rosenskimrande. Heja dig!
Så glad att du uppskattar det! Trevlig helg 😀 Kram
Usch jag känner med dig! Du är inte ensam. Vår lilla tjej kräks också helt sjukt mycket. En gång kräktes hon ner hela sig, mig och golvet på bvc. I väntrummet som var fullt med folk. Jag var också ensam. Dessutom skrek hon hela besöket, medan alla andra satt där med knäpptysta glada bebisar. Som tur var fick jag hjälp att torka upp spyorna. Tycker det var dåligt att ingen hjälpte dig! Förstår att du kände dig utsatt. Du är en supermamma!
Tack för att du delar med dig, det är så skönt att läsa om andras upplevelser och att man inte är ensam! Kram och tack för din pepp <3
Min första son var som en fontän, bara vällde ut kräkor och vi kunde göra av med 4 pyjamasar på 30 minuter… jag avstod babysim, öppna förskolan och många andra sociala sammanhang då jag inte orkade med att han kräktes överallt. När han började med gröt och mat minskade det och försvann helt sen. Vi levde i frottéhanddukar kändes det som… När vi fick vår andra son så befarade vi det värsta men han har bara spytt upp överskott efter amning så det har varit otroligt skönt. Vi har nu rn massa småhanddukar och massor med kläder som inte kommit till användning 🙂
Usch, stackars liten! Jag förstår att ni avstod mycket sociala sammanhang. Elsa har ju egentligen aldrig kaskadkräkts tidigare, utan läcker i stort sett hela tiden så här går det också åt kläder vill jag lova, hehe. Skönt att höra att det blev bättre och försvann helt sen och att det blev bättre med nästa unge, då finns det kanske hopp här 🙂 Kram
Så fint att du verkligen tog dig tid att kramas och mysas innan ni gick ut i ”verkligheten” igen. Och att få gråta en skvätt kan vara så befriande i sådana där situationer när man verkligen inte vet vart man ska ta vägen eller hur man ska ställa till rätta. Tyckte du agerade helt rätt!
Ja det kändes så viktigt där och då! Och tack för peppen, det värmer <3 Kram!