Att ha en spybebis och att använda tvätten som meditation

Innan jag fick barn hade jag inte en tanke på att jag kunde få en spybebis. Vet inte varför jag inte tänkte på det, men jag tror att det beror på att varken jag eller Pelle var några spyungar som barn och att våra föräldrar därför aldrig nämnt något om barn som spyr. Man hör ju mycket hemifrån och tänker att ens bebis ska bli lik en själv som barn.

Elsa började spy i samma stund som vi gick från förlossningen, och sen dess har hon kräkts helt otroliga mängder. Skulle vara rätt kul att veta hur många liter spyor vi är uppe i nu sådär efter tre månader, haha. Skämt å sido, hon spyr mycket och det har såklart varit väldigt jobbigt samtidigt som vi nu är väldigt vana vid det. Nu är det liksom vardag med kräks på tröjan, soffan här hemma har blivit nerspytt x antal gånger, det ligger spytrasor överallt och luktar nästan alltid sur filmjölk om Elsas små kinder.

Men som vi älskar henne ändå ♥

Alla nerspydda kläder, sängkläder, trasor och liknande har såklart fört med sig mängder med tvätt, men det är faktiskt något jag njuter av – att få tvätta alltså!

Jag har alltid älskat att pilla med tvätten. Det är något rogivande med att höra tvättmaskinen surra, att hänga och vika tvätten, styrka och plocka in i garderoben. Det är helig stund för mig, Pelle får sällan röra tvätten här hemma (jag kan till och med bli arg om han tar tag i tvätten utan att fråga mig fört, haha). Jag kanske är konstig, men jag kan längta efter att få hänga den där tvätten som surrar i tvättmaskinen när jag sitter i soffan om kvällarna, eller att få gå upp om morgnarna och vika ihop rena torra kläder det första jag gör på morgonen.

Tvätten är helt enkelt min tid där jag vilar tankarna och får återhämta mig lite mentalt. Som meditation helt enkelt.

Någon som känner igen sig? 

Älskade spyunge, tack för att du ger mamma tvätt som jag kan njuta av, hihi ♥

Kram / Emma.