Emma Barremyr

TILL DIG FRÅN MIG!

 

Det här är till dig som känner rädsla och oro över julen. Rädsla och oro över maten

Som ätstörd minns jag julen som den värsta tiden på hela året. Den där underbara månaden som jag älskade så mycket som barn hade förvandlats till en månad fylld med ångest, gråt och självhat. Hur kunde det bli så? Varför blev julen helt plötsligt något jag fruktade och som jag bara ville försvinna från? Julen som jag alltid tidigare längtat till och sett fram emot?

Jag minns hur rädd jag var och hur extra elaka tankarna blev. Jag var inte värd någonting tyckte jag. Jag inbillade mig att jag åt mer än jag brukade. Jag smakade en pepparkaka. Och kanske en knäck. Men kompenserade ändå med mer träning och mindre mat. Sen grät jag floder och ville riva sönder mig själv inifrån. Ångrade och hatade mig själv. Ville träna ännu hårdare, men hade ingen kraft. Hatade mig därför ännu mer. Jag var äcklad av mig själv.

Det var bättre att låta bli att äta. Bättre att våndas och inte få njuta av det goda. Bättre att fortsätta att lyssna på djävulen som viskade i mina öron, låta den styra mitt liv. Jag var ju ändå inte värd det. Kände mig konstig och onormal. Ville vara som alla andra och kunna äta maten som jag hade framför mig. Men jag kunde inte. Jag undrade vad det var för fel på mig?

Men det var ju inget fel på mig. En tår rinner nedför kinden när jag tänker tillbaka på vad jag gjorde mot mig själv. Vad jag gjorde mot min själ som bor i min kropp. Min fantastiska kropp. Fina braiga Emma!

Jag vill bara tala om att det inte är såhär julen ska vara. Det ska aldrig vara såhär, men jag vill skicka en extra påminnelse nu när jag vet att det blir extra jobbigt för dig med en ätstörning.

Jag vill tala om för just DIG som känner igen dig att du inte behöver vara orolig och rädd. Inget farligt kommer att hända för att du stoppar knäck eller en pepparkaka i magen. Jag minns att jag trodde att allt onyttigt som jag stoppade i mig och som hamnade i magen blev till fett på kroppen. Bara poff sådär. Men seriöst? Det finns inte en chans att det skulle fungera så. MÄTTNADSKÄNSLAN HAR INGENTING MED FETT PÅ KROPPEN ATT GÖRA. Mat i magen betyder inte att du är tjock. Det är BARA en KÄNSLA. Bara en känsla. Punkt slut! Jag vet det av egen erfarenhet och jag berättar det för dig eftersom jag skulle vilja gå tillbaka till mig själv när jag satt där och grät och hatade mig själv för att jag försökte njuta av julen, men inte kunde för att jag hade en djävul på axeln som talade om för mig hur äcklig, tjock och ful jag var. Jag vill gå tillbaka och ge mig själv en stor kram och tala om för mig själv att inte lyssna. Tala om för mig själv att allt djävulen säger är ljug.

Det finns ingen sanning i de elaka orden. Tala om det för dig själv. Tala om för dig själv att du är bra och värde full precis som du är!

Älska dig själv vännen. Du är värd en god jul.

Du är perfekt precis som du är och du kan äta pepparkakor, julskinka, skumtomtar, knäck, glögg, lussebullar och allt annat gott precis som alla andra. 

Och du behöver inte kompensera någonting!

DU ÄR VISST VÄRD DET ÄLSKADE DU ♥

Tro på mig.

 

IMG_4627

 

Kram / Emma.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. POOS

    jag kommer ihåg precis det som du beskriver! All ångest och att psykisk smärta när man intalade sig själv att man är för fet för att äta och njuta som andra.
    Tur att vi båda har ändrat uppfattning om detta 🙂
    Mat är livet!

  2. Isabell

    TACK! tack så fantastiskt mycket. du är en ängel, du hjälper mig och så många andra att sträva mot ett liv i friskhet! kram

  3. Linda Assarsson

    Bästa Emma <3
    Du skriver från hjärtat och det berör verkligen!
    Tack 🙂 <3
    Jag känner så väl igen mig..
    Då var julen ett kaos..
    Nu är det en mysig tid 🙂
    Det går att ta sig ur en ätstörning och bli fri(sk)!!! 🙂

  4. H

    Tack <3 Du har hjälpt mig så oerhört mycket på min väg mot friskheten. Evigt tacksam för dig, din blogg och dina kloka tankar.

  5. Jasmine

    Jag kan lätt säga att DU är anledningen till att jag tog tag i mig själv, sökte hjälp och är på bättringsvägen efter 6 månaders vård. Är så tacksam att jag vågade vara lycklig. Åh Emma, du är så himla grym som skriver sånt här. Du ska veta att du är en FANTASTISK förebild.

    1. Emma

      Vad glad jag blir av att höra det! Är så glad att jag kan hjälpa genom att dela av mig själv! Du är så grym och du kommer fixa den här resan du med vännen! Ta hand om dig! Styrkekram

  6. Linnéa Dahlin

    Känner igen mig så väl och är så lycklig för att jag kan få vara det där barnet igen och njuta av julen och all dess goda mat och fika! <3

    Fortsätt uppmuntra så att fler tjejer och killar blir friska!!!

    Massa kärlek till dig!

  7. Hanna

    Som jag önskar att jag verkligen kunde känna det där. Istället för att sitta här och ”se fram” mot en till jul som mest innebär tankekaos. I två år har det varit någorlunda okej just runt jul men jag minns så tydligt julen innan det när jag bara var jättesjuk och väntade på plats i slutenvården. I år är det ungefär lika bortsett från att jag inte väntar på något. Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom julmaten riktigt så jag önskar att jag hade orken och förmågan att verkligen känna som du säger. Det skulle underlätta saker. Det är så fina ord och det är ju rätt, egentligen. Logiken och känslan är bara inte riktigt överens i mitt huvud.

  8. Victoria Östman

    Så himla himla bra skrivet fina Emma! Tack för att du finns och delar med dig av så bra saker. Du inspirerar mig varje dag och din blogg har hjälpt mig på många sätt. Du är fantastisk! <3 kram!

    1. Emma

      Jag kan sitta där om du vill! Tänk på vad jag skulle säga till dig, och lyssna inte på någon annan 🙂 Kram <3

  9. Em - mitt liv på NZ

    Vad fantastiskt fint skrivet. Jag hade också en period som ätstörd när jag var yngre och minns så väl ångesten, oron och stressen över högtider där mat stod i centrum. Jag är så glad att jag tog mej ur det där tänket även om det tog flera år. Mat är ju det bästa som finns! Stor kram till dej och tack för en otroligt bra blogg.

stats