God morgon mina hjärtan ♥
Igår gick vi in i graviditetsvecka 37, och jag måste nästan nypa mig lite i armen för att förstå att den här graviditeten faktiskt börjar närma sig sitt slut nu. Det känns helt overkligt och ska bli så spännande att äntligen få träffa och lära känna den där lilla människan som legat i min mage i snart nio månader!
Åh, som vi längtar både jag och Pelle!
Jag börjar känna mig riktigt tung och otymplig nu, framför allt när jag ska ställa mig upp från liggande eller sittande läge, böja mig framåt eller vända mig i sängen. Självklarheter som att knyta skorna, sätta på strumpor eller lite smidigt studsa upp från sängen eller soffan är inte lika självklara längre (hehe), och jag upplever ofta att magen är i vägen för mig.
Bebisen är såpass stor nu att hon fyller ut hela livmodern, och det märks att det börjar bli trångt då magen är mycket hårdare än vad den varit tidigare. Kroppsdelarna känns tydligt när hon rör på sig och hennes små fötter fortsätter att sparka i mina revben och höger sida. Hickat har hon gjort väldigt mycket de senaste veckorna, och det gör hon fortfarande, dag som natt. Hickan får hela magen hoppa och gör mig lite lätt illamående. Det är en så skum känsla!
Över lag så har senaste veckan varit ganska bra! Jag har sovit helt okej och magen har även den funkat helt okej, och det underlättar såklart mitt mående. Jag har gått fem härliga promenader och kört två sköna styrkepass i gymmet (som känt så bra – ingen foglossning eller onda sammandragningar). Det har varit rena rama lyckopillret, och jag är så tacksam för att kroppen orkar med det.
Kvällarna är jobbigast just nu och har alltid en känsla av att vilja krypa ur min egen kropp. Jag känner mig otroligt trött och sliten, har ofta ont lite här och där, svårt att andas och råkar alltid äta lite för mycket till middag, vilket resulterar i att jag blir illamående. Undrar hur jag fortfarande inte kan ha lärt mig?! Det trycker ju fruktansvärt mycket på magsäcken och har gjort ett tag, men ändå gör jag samma misstag varje kväll, hehe. Jag skyller på att det inte är så lätt när man är hungrig typ hela tiden!
Magen vecka 37 (36+0)
Om en vecka (37+0) räknas graviditeten som fullgången, då kan vad som helst hända! Wiiiiiieeee ♥
Kram / Emma.
Tänk vad häftigt! v37! Det är ju helt otroligt! Jag känner igen mig så mkt i det du skriver. Råkar också äta lite för mycket till middag ofta och blir spänd och får ont :/ Det är så svårt att lära sig. Jag har sen några veckor börjat sitta på pilatesboll ganska mycket typ efter middagen, när vi kollar på tv och sånt och tycker det hjälper till att känna mindre ont och obehag. Kroppen sträcks ju ut på ett bra sätt och känns som man hjälper den på traven lite grann. I soffan kan jag känna att jag blir ännu mer ihoptryckt och känner så väl igen känslan av att vilja krypa ut ur kroppen. Men snart är vi på andra sidan! En förhoppningsvis ganska kort period av mer smärta och obehag och sen blir det ju bara bättre. Och vad jag minns så gick det ganska fort och det går ju hela tiden åt rätt håll (oftast som oftast) när man kommit över på andra sidan! Kram och trevlig tisdag! 🙂
Ja det känns sjuuukt häftigt!!! Inte roligt det där med att råka äta för mycket. Jättebra tips om att sitta på pilatesboll, det ska jag ta och testa 🙂 Och som du säger – snaaart är vi på andra sidan och det ska bli så himla underbart 🙂 Kram