Hej vänner ♥
Är det någon av er som blivit sövd någon gång? Då vet ni nog hur fruktansvärt dum man känner sig när man vaknar upp och inte kommer ihåg ett dugg av vad som har hänt eller hur man kom till den platsen man befinner sig på just då. Jag oroade mig för gastroskopin helt i onödan, för som ni kanske förstår fick jag lugnande intravenöst och har inget minne alls av vad jag varit med om idag. Jag tar allt från början…
Det började med att de skulle sticka in kanylen i armen som jag skulle få lugnande igenom. Tre gånger på olika ställen stack dom innan de äntligen fick in den i ett kärl. Usch, jag som hatar nålar blev bara ännu mer nervös av detta (då visste jag fortfarande inte att jag skulle bli så borta att jag inte skulle vara vid medvetande under själva undersökningen). Eftersom allt tog så lång tid så fick en annan patient gå emellan och jag fick ligga och vänta ett tag till. Älskling satt med och höll mig i handen hela tiden, du är en ängel Pelle ♥ När det blev min tur igen körde dom in mig i undersökningssalen och allt där gick så fort. Helt skakig (av nervositet) sprutade de bedövning i halsen på mig. Det kändes konstigt och läskigt och det verkade så fort. Jag fick sedan lägga mig ned och det kom två läkare och pratade med mig lite innan de sprutade in lugnande i kanylen. Det sista jag minns är att den ena läkaren säger att jag kommer känna mig lite snurrig och att det kommer gå fort, att jag börjar fnissa som tusan och sedan….. ja då ligger jag helt plötsligt i en annan sal. Det första jag får ur mig till sköterskan bredvid är ”såg ni något?” Haha, ivrig att veta alltså! Men hon sa att jag fick vänta och prata med läkaren.
Jag fick ligga och vila ett tag innan det var dags att gå upp och prata med läkaren. Det första jag gör att nästan ramla omkull. Som tur var fångade Pelle upp mig och fick hålla mig hela vägen till rummet där jag skulle träffa läkaren. Ojoj, så ostadig jag var, och fortfarande väääldigt fnissig, haha! Det här blev ju nästan roligt istället för läskigt!
Vad sa läkaren nu då? Jo…. allt såg jättebra ut! Så antagligen har jag IBS, vilket betyder känslig tarm. Samtidigt som det känns skönt att veta vad som är fel känns det jobbigt att det inte går att göra så mycket åt det. Så är det någon av mina läsare som har några IBStips? 🙂 Jag tar tacksamt emot!
Efter nästan nio timmars fastande smakade kycklingpajen som vi slängde ihop oerhört bra!
Kram / Emma.
Hej Emma! Gud jag vet allt om känslig tarm, fast för mig blir det lite annat! Skippa gluten/mjölk, även om mjölken är laktosfri är den en bov för känslig mage, jag dricker den mest inte för stt den är inflammationhöjande också. Blir lite annorlunda för mig då jag har andra sjukdomar! Men ett tips bara 🙂