Hej vänner ♥
Fiskgratäng!
Hur gott är inte det?
När jag var liten hatade jag fisk, mycket p.g.a. skolans fiskgratäng, som inte var speciellt aptitretande. Jag kan minnas kväljningarna jag fick när jag var tvungen att äta fisken som serverades i skolan, oftast till torra sega potatisar (vi var alltid tvungna att äta och fick inte gå från bordet innan vi ätit upp). Det var inte förrän jag började i högstadiet och hade hemkunskap som jag lärde mig att tycka om fisken igen (ja, igen för innan jag började skolan gillade jag fisk).
Idag älskar jag alla sorters fisk, och även fiskgratäng! För det mesta äter vi lax här hemma eftersom det är så enkelt med lax, det både mättar bra, smakar gott utan och går fort att tillaga. Dessutom går det att servera till det mesta. Vit fisk tycker jag däremot är svårare att få god, men att göra fiskgratäng är alltid ett säkert kort 🙂
I tisdags gjorde jag en fiskgratäng med dillsås!
MUMS 🙂
Ingredienser (4 personer):
- 600 g torskfilé
- 2 msk smör
- 3 msk mjöl (jag använde havremjöl)
- 2 dl mjölk
- 1 msk fiskfond
- 1-2 msk hackad dill
- Salt och peppar
Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en stor ugnssäker form och lägg i fisken. Salta och peppra och ställ sedan in i ugnen i 10-12 minuter. Gör under tiden moset och såsen. Ta sedan ut fisken och klicka mos runtomkring. Häll såsen över fisken i mitt och ställ in i ugnen igen. Sätt på grillen på ugnen och låt gratängen stå inne tills moset får färg.
Sås: Smält smör i en kastrull och vispa i mjöl. Häll på mjölk och fond och låt koka upp. Smaka av med dill, salt och peppar.
Mos: Koka 10-12 potatisar i lättsaltat vatten till de blivit mjuka. Häll av vattnet, släng ner en rejäl klick smör, salt och peppar. Mosa potatisen med en potatisstöt, häll på mjölk och mixa sedan med en elvisp till en fluffigt mos.
Gillar ni fisk? Vilken är isåfall er favorit?
Kram / Emma.
Hej Emma. Måste rådfråga dig. Jag har länge haft massa stresstankar kring mat. Tidigare tränade jag väldigt mycket, jag satsade på min idrott som jag älskade och tränade ca 5 timmar om dagen i veckorna samt nån timma helger (inte alltid jobbiga pass men ändå). Jag slutade för mer än ett halvår sedan då jag mådde för psykiskt dåligt. Stressen och prestationskraven blev för höga. Åt nog för lite och kämpade med att vara ”smal och fin” som alla de duktigaste och som även en del av lärarna sa att jag borde tänka på. Sedan januari har jag istället pluggat till fysioterapeut. Jag trivs super bra och mår så otroligt mycket bättre. Men jag är så otroligt rädd! Rädd för att bli tjock, gå upp i vikt, se otränad ut, bli otränad. Jag jämför mig ständigt med både andra och hur smal jag varit. Jag vet att det är fel och osunt och därför äter jag ändå men allt oftare blir det att jag pendlar mellan att överäta (både mat och sötsaker) för att trotsa hets-tankarna, samt att äta så lite men ”nyttigt” som möjligt för att vara duktig. Det värsta är att det suger så mycket energi att tänka och känna så här. Är aldrig nöjd med dig själv och förra sommaren tyckte jag det var jätte jobbigt att bada bara på grund av bikinin och jag känner att jag är där i år igen. Usch jag vet att jag inte är överviktig, inte heller underviktig men jag är sannerligen inte heller nöjd och jag kan inte slappna av. Det finns inget ”lagom”. Äter jag går jag upp eller ner i vikt, svart eller vitt, finns inget mellanläge. Så är det inte men det är känslan.
Snälla har du några råd?
My
Jag tycker att du ska söka hjälp och ta tag i det innan det går för långt. Gör det för dig själv snälla, fina du! Du är värd så mycket bättre och det måste du tala om för dig själv <3 Allt är inte svart eller vitt, jag lovar! KRAM
http://www.friskfri.se