God morgon ♥
Vill börja med att säga TACK för alla grattishälsningar ni skickat till oss via era kommentarer, mail och sms. Ni är helt underbara och jag blir så varm inombords när jag tänker på er, alla fina människor som jag har äran att ha i mitt liv. PUSS på er!
Jag ska försöka att inte vara alltför negativ i det här inlägget, men jag vill samtidigt visa hur verkligheten har varit för mig de senaste månaderna. Som jag nämnde i inlägget igår så har graviditeten hittills inte varit toppen direkt. Redan tidigt i vecka 6 drabbades jag av ett kraftigt illamående och jag tog mig knappt upp ur sängen på över en vecka. För mig var det inget ”morgonillamående” som många gravida har, utan jag hade känslan av att jag skulle spy dygnet runt, och så har det varit de senaste åtta veckorna. Jag har känt äckel utan dess like mot precis allt ätbart och alla lukter har varit fruktansvärda. Helt ärligt hade jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig att man kunde må så dåligt. Som att vara magsjuk och spyfärdig i två månader ungefär. Det var en riktig chock kan jag lova!
De första veckorna var de allra värsta och det enda jag orkade tvinga i mig var yoghurt med banan, hämtpizza (åt 4 pizzor på en vecka, haha), risgrynsgröt, ostbågar, vitt bröd med smör samt en och annan vindruva. Det var inte gott, men med graviditetsillamående är det inte så mycket annat än att tvinga i sig mat ändå – för att inte äta gör det ÄNNU värre. Det är en sån hemsk känsla – att vara så hungrig i magen men må så illa att ingenting känns gott att äta. Usch!
Och jag som ÄLSKAR mat i vanliga fall, kan ni tänka er vilken sorg det har varit att inte kunna njuta av något ätbart alls? Jag har knappt varit i köket på åtta veckor, legat hemma i soffan, inte orkat träffa vänner eller mysa med Pelle, bara sovit, vilat och tvingat mig till att jobba 25%. Samtidigt som jag har varit överlycklig över bebisen i magen och känt enorm kärlek till det som väntar så försvann livsglädjen väldigt fort när jag mådde som jag mådde!
Jag har ju hela tiden vetat att det inte kommer vara för alltid, men det har ändå vissa stunder känts riktigt hopplöst. Jag har liksom glömt bort hur det är att må bra. Jag har gråtit floder och det har varit så jobbigt att inte kunna dela mina upp och nergångar med er som jag alltid gör i vanliga fall. Som ni säkert förstår så har bloggen de senaste månaderna inte speglat min verklighet. Allt som har med mat att göra har varit ”påhittat” och jag har inte haft mycket nytt bloggmaterial att dela med mig av, vilket har gjort det väldigt svårt. Samtidigt är jag SÅ stolt över att jag lyckats hålla igång bloggen under den här perioden, även om det blivit mycket ”favoriter i repris” och liknande! Jag hoppas ni inte har tröttnat på att läsa, förhoppningsvis blir bloggen bättre igen framöver när jag må bra igen!
Och jag har faktiskt märkt en förbättring i mitt mående nu senaste veckorna och håller verkligen tummarna för att det är på väg att vända. Enstaka dagar känner jag inte av illamåendet på samma sätt som tidigare och jag är inte alls lika äcklad av mat länge, även om jag inte direkt är lockad av att äta heller. Det går iallafall lättare att äta vilket jag är glad för! En bra dag följs ofta av flera dåliga dagar, men jag är så himla glad att jag får uppleva någon bättre dag då och då. Det är ett steg i rätt riktning och jag börjar äntligen se ljuset i tunneln ♥
Så, nu vet ni hur det ligger till! Jag ska inte tjata eller klaga mer om det här nu, men kommer såklart dela med mig av både bra och dåliga dagar framöver. Jag lovar att graviditeten inte ska ta över bloggen, men det kommer självklart bli en del snack om det också eftersom det är mitt liv nu, och det bästa som har hänt mig!
Och som avslut måste jag verkligen få lyfta min älskade sambo Pelle som varit en klippa dessa veckor! Han har fått göra precis allt här hemma – städat, lagat mat, handlat, klippt gräs, prioriterat bort sig själv och passat upp på mig utöver sitt heltidsjobb, och inte klagat en enda gång! Jag har många gånger känt mig som en värdelös flickvän, men Pelle har hela tiden stöttat och peppat mig, sagt att vi varit två om det här och att vi gör det tillsammans. Kärleken till den mannen är gränslös och jag är så stolt att just han kommer vara pappa till vårt älskade barn i magen ♥
Wow, blir fortfarande rätt tagen av tanken på att vi ska få barn tillsammans!
Kram / Emma.
Jag är i vecka 10 och har också mått riktigt dåligt.. Precis som dig har jag bara kunnat äta hämtapizza, bröd, banan, gröt och varmkorv. Tanken på mat och grönsaker som jag annars älskar får mig att må illa. Trots att man skulle vilja äta mer sunt och träna mer gäller det att prioritera om. Tack för att du delar med dig 🙂
Ja visst är det konstigt hur allt bara plötsligt förändras! Hoppas att du snart börjar må bättre och tack för att DU delar med dig 🙂 Kram
Ni är så fina tillsammans och kommer bli underbara föräldrar 🙂
Vilka fina ord Linda, tusen tack <3
Fy för det första veckorna. Men så mycket kärlek över allt det här <3 Och ja, Pella. Heja dig! Men, NI är starka tillsammans.
Ja dom kommer jag glömma fort 🙂 Nu hoppas jag kunna njuta av allt det fina i det här, kärleken och livet <3 Tack för pepp Mari! Stor kram
Stort grattis till graviditeten! Så himla kul. Och jag ville bara dela med mig av något som min chef sa till mig (hon är barnmorska) när jag hade det som värst med graviditetsillamående. ”Illamåendet är i alla fall ett väldigt gott tecken på att allt är som det ska med bebisen i magen”. Det hjälpte mig mycket att tänka så när det var som värst!
Stor kram och lycka till!
Tusen tack Johanna! Ja det är många som sagt att illamående är ett gott tecken, så på ett sätt känns det ju skönt 🙂 Tack för påminnelsen, ska fortsätta att tänka så! Kram
OMG EMMA!!!! här har man varit borta några dagar från bloggen så har du droppat denna nyhet! läste inte hela detta inlägg för har så brådis men vill bara säga stort stort grattis! så roligt <3
Hihi, ååh TACK sötnos!!! <3
Usch ja, jag mådde precis som dig båda mina graviditeter! Tänk dig att ha en treåring att ta hand om (och laga mat till!)på samma gång som man bara vill sova och vila. Ja och så jobbade jag heltid på dagis också 😉 Kämpade, det var för jävligt, men hade nytt jobb, vikarierade en som var sjukskriven så inte kunde jag ju gå och sjukskriva mig tyckte jag. Men efter 3-4 månader lättade det 🙂 Oftast blir det bättre där kring 3 månader 🙂 Men som du skrev, det är bättre att äta fast det inte smakar. För annars blir illamåendet ännu värre. Lycka till och passa på att vila om du kan! Tänk på det fina som väntar, ditt barn kommer att vara värd allt illamående och eventuella krämpor! Detta är bara 9 månader av ditt liv, sen kommer du ha ditt barn förhoppningsvis resten av livet att njuta av 🙂 Kram
Jag har tänkt den tanken många gånger vill jag lova (jag vill ju ha flera barn) – hur orkar man att ta hand om ett barn när man mår såhär? Nästan så att jag inte törs skaffa fler ju, haha! Men allt går väl bara man vill, och du är ju ett levande bevis – grymt jobbat! Jag har sett till att vila riktigt mycket nu och får passa på att fortsätta att göra det 🙂 Tack för peppen fina du! Jag tänker så otroligt mycket på det som väntar och det gör det såklart värt allt illamående i världen <3 Stor Kram
Sista stycket om Pelle fick mig att fälla några tårar här mitt i biblioteket. SÅ fin relation ni har och så otroligt fin sådan villkorslös kärlek är överlag. Glad för er skull och längtar efter att få läsa om graviditeten <3
Men du! ÅH <3 Tack för fina ord och vad roligt att du ser fram emot att läs som graviditeten 😀 Kram <3