Hej vänner ♥
Att höra någon uttala repliken ”du kan aldrig bli frisk från en ätstörning” kan göra mig riktigt ledsen. För hur F*N ska en sjuk person kunna tro på sig själv och en liv i frihet om inte dennes omgivning gör det?
Så till alla ni som på något vis är drabbade – antingen själva eller anhöriga! TRO på dig själv eller personen i fråga. Det är viktigt!
Såhär är det. Att TRO på friskhet och ett liv i frihet är grunden till att faktiskt bli frisk. När jag var sjuk fick jag höra att om jag väl fått ätstörningar skulle jag få leva med det resten av livet (dock inte från anhöriga, utan det var så mest i allmänhet), och därför kändes det ganska meningslöst att försöka kämpa – jag skulle ju ändå aldrig bli fri och kunna leva normalt. Men SÅ dumt! Och tyvärr tog det ganska länge innan jag insåg att det där om att aldrig bli frisk inte var sant.
För att kunna bli frisk måste du först acceptera att du är sjuk, vilket kan vara det allra svåraste. Sen måste du VILJA bli frisk och VÅGA kämpa för det. Du måste lära dig att tycka om dig själv och acceptera dig själv för den du är. Du är du, och så kommer det vara resten av livet.
DU och bara DU har ansvar för dig själv och ditt liv, och eftersom du har ansvar för hur du mår, kan du också påverka hur du vill må. Det är det som är så himla bra! Jag vill påminna om att du har möjligheten till att påverka ditt eget liv. Lyssna inte på de där dumma ätstörningstankarna. Våga tänka snälla tankar om dig själv. Det kan vara svårt jag vet, men låt oss säga att det var din vän du skulle prata med, då skulle det inte alls vara lika svårt att säga snälla saker, ellerhur?
Var din egen bästa vän, det blir lättare då!
Och som en påminnelse – bara för att jag är frisk från min ätstörning och fri från hjärnspöken idag innebär det inte att jag inte har dåliga dagar. Jag är precis som alla andra människor och kan vissa dagar känna mig mer eller mindre nöjd med mig själv. Men då handlar det om hur jag agerar – väljer jag att lyssna på de dåliga tankarna eller väljer jag att slå dem ifrån mig och påminna mig om hur fantastisk och vacker jag är? Jag väljer såklart det senare alternativet och det är just DET som är tecknet på friskhet. Ätstörningen styr mig inte, utan jag styr själv mitt liv till välmående och glädje. Det är så mycket mer värt!
Läs även inlägget här om att bli Frisk och Fri!
Du är fantastisk för att du är du, glöm aldrig det!
Kram / Emma.
Gud vad bra skrivet. Det här var precis vad jag behövde läsa inför 2015 års utmaning att bli frisk på riktigt. Kommer att ha det här inlägget med mig i tankarna länge.
Vad glad jag blir att det kan hjälpa dig! Kom ihåg att du klarar precis allt du vill! Stor kram!
Hej, detta var väldigt kloka ord och tänkvärt inlägg. Jag har precis accepterat att jag är sjuk men faktum är att jag inte vet om jag VILL och VÅGAR bli frisk. SJukdomen har ätit upp mig inifrån i över tio år och format mig till den jag idag är. Folk ser mig som den som inte äter och den som tränar ett par timmar varje dag. Även om jag dagligen mår dåligt och ibland har funderat på om livet är värt detta, eller om det finns ”bättre, enklare” utvägar så vet jag inte om jag ens VILL bli frisk. SÅ jag tror helt på vad du säger- vill man så kan man.
Det är en klurig del att definiera också, jag gick många år i terapi för att slippa hjärnspökena, för även om jag var frisk fysiskt och inte behövde agera på mina tankar så fanns de ändå där, och för mig så var och är inte det friskt. Men som du skriver så i grunden så handlar det om att lär man sig tycka om sig själv och höjer sin självkänsla så kan man komma tillrätta med det på den vägen.
Hej!
Så fantastiskt att läsa denna texten! 🙂 Kan verkligen hålla med. Det går att bli frisk. Har själv haft bulimi och vägen ur det var på pricken så du beskrev det. Dagen man inser att man är sjuk och behöver hjälp så kommer den där kämparkraften till en att jag vill vara frisk och fri. Kan idag inte förstå hur krångligt jag gjorde det för mig själv med mina tvångstankar om mat och träning. Men idag är jag helt frisk. Det är frihet det! – Inga begränsningar! Tack för en grym blogg. Kram
Hej Emma! Jag måste fråga en sak. Jag vågar knappt fråga så mycket jag skäms, men först lite bakgrund. Jag har alltid gillat träning och hälsa osv och har under året gått ner i vikt på ett hälsosamt sätt men ändå haft lite hjärnspöken. Sedan under hösten har jag hållt samma vikt men ändå haft kvar hjärnspökena. Men nu är hjärnspökena så djupt inne i mig så jag har typ börjat svälta mig själv. Jag äter alla måltider men väldigt lite och jag har börjat gå ner i vikt igen. Jag är inte underviktig (än?) men jag mår så dåligt. Jag vill sluta och få hjälp innan det spårar ur. För jag vet att det inte är bra, men jag kan inte sluta. Men det känns som att ingen lyssnar på en normalviktig tjej när hon säger att hon svälter sig själv. Snälla Emma, vad ska jag göra?
Bästa Emma 🙂
Det du skriver går rakt in i hjärtat!
Jag har också tagit mig ur en låååång ätstörning & vet att det går! Det krävs tid & massa jobb, men det är värt det!!!!!
Dumma tankar kommer..det gäller som du skriver att kunna hantera dem! Jag ser dem som fåglar som flyger..jag ser dem och uppmärksammar dem, men låter dem flyga förbi..de får inte bygga bo i mitt huvud!
Viktigt att inte lyssna på en enda dum tanke, då stärks sjukdomen & det kommer 10 tankar till..
Uppmärksamma tanken..
Acceptera tanken..
Ignorera tanken!
Lite så tänker jag om/när det dyker upp toktankar(för som du skriver, visst har man mindre bra dagar även som fri(sk))
Jag ser mig själv i spegeln och ger mig ett leende & kärlek, gör det är jag värd <3
Det är alla värda!
Tack för det du delar med dig på bloggen Emma 🙂