Hej Emma! Jag har en fråga som jag gärna skulle ha din synvinkel på då jag ser dig som en förebild då det gäller hälsa! Jag funderar på att åka iväg som au pair till England men känner mig lite orolig över att jag kanske inte kommer kunna kontrollera lika mycket vad jag äter om jag blir boende där i ett halvår-år och att jag inte kommer kunna äta så som jag vill. Att det blir onyttigare mat än vad jag trivs med till frukost/lunch/middag och att jag inte kan äta mellanmål som jag vill och dylikt. Samtidigt känns det dumt att jag skulle låta mig begränsas av att inte åka på grund av att jag inte kan styra mitt matintag som jag är van vid hemma under något som kommer vara en kortare del av mitt liv… Just nu trivs jag nämligen bra med min kropp, vad jag äter och hur mycket jag tränar och är rädd för att mista det! Vad tycker du om det här, kommer några månaders sämre kost ”förstöra” mycket? Tacksam för svar!
Det här gör mig rent ut sagt ledsen. Ledsen för att jag precis förstår vad du pratar om (eftersom jag själv varit där) och ledsen för att det bevisar vilken ätstörd värd vi lever i.
Tänk att det har blivit så otroligt viktigt att ”vara nyttig” och ”se tränad ut” att vi ska hindras från att göra roliga saker, leva livet, uppleva nya kulturer och upptäcka världen! Att inte kunna lämna vardagen här hemma med matrutiner, träning och allt vad det innebär är inte friskt. Självklart ska vi tänka på vad som är bäst för kroppen och ge den så mycket hälsa vi bara kan, men det får inte vara så överdrivet att det hindrar oss från att leva.
Jag ska berätta en sak. I början när jag var sjuk åkte jag till Spanien på språkresa och bodde hos en väldigt rik familj i två veckor. Det fanns fantastiska bakelser, mängder med god frukt, vi var på helt otroliga restauranger på helgerna och åt tre-rätters som serverades hemma av deras kokerska två gånger om dagen under veckorna. Det var bara mat, mat, mat och hela mitt liv skakades upp och ner under den här resan. Det enda jag åt var en halv portion sockerfri frukostvälling på morgonen, mer tyckte jag inte att jag förtjänade. Jag grät mig till sömns varje kväll och gick i dvala hela dagarna. Jag fick inte träna och all tankeverksamhet gick ut på att hitta nya ursäkter till varför jag inte skulle äta nästa måltid. Under den här resan mådde jag så dåligt att jag många gånger funderade på om jag verkligen ville leva.
Livet ska inte vara så. Idag önskar jag att jag hade kunnat gå tillbaka och skakat vett i skallen på mig själv. Jag önskar att jag kunde talat om för mig själv att inte lyssna på hjärnspökena, att det bara var ljug alltihop och att hälsa är så mycket mer än att bara äta bra mat och ha en snygg och tränad kropp.
Idag kan jag inte låta bli att tänka på vilken fantastisk och rolig resa det kunde ha varit. NU, nästan nio år senare skulle jag älska att få åka på en sån resa! Bo hos en spansk familj, njuta av massa god mat och lära mig om deras kultur – vare sig om det hade varit i två veckor, ett halvår eller ett år. Att resa och upptäcka världen gör en verkligen rik på liv och jag skulle absolut inte tveka på att åka iväg om jag vore du.
Så vad jag tycker om att du ska åka till England och vara Au pair?
Jag säger bara ÅK!!! Livet är så kort och det är så synd att oroa sig för fel saker. Tänk på vad som verkligen är viktigt här i livet. Är det att ha en perfekt kropp eller vara rik på erfarenheter? Jag skulle säga det sista. Det finns inget som är så värdefullt upplevelser och möten med nya människor.
Ett halvår i England kommer inte förstöra något för dig. Det kommer säkert finnas massa bra alternativ till mat där också samtidigt som du kan röra på dig och ha kul i ett annat land. Din svenska mat finns kvar här hemma när du kommer tillbaka! Så ta nu tillfället i akt och utforska den engelska maten och kulturen och kom hem igen lite rikare på liv och erfarenheter!
Jag tror inte att du kommer ångra dig!
Tre år senare efter resan till Spanien hade jag bestämt för att bli frisk. Jag vägrade lyssna på mina hjärnspöken och jag visste att jag kunde leva precis som alla andra gjorde. Jag åkte till Australien, Nya Zeeland och Fiji och levde inte precis hälsosamt, och kom sen hem efter tre månader flera kilo tyngre, men lyckligare än vad jag någonsin varit!
Kram / Emma.
Vad glad jag blev av ditt fina svar Emma! Hoppas att hen verkligen tar till sig det du skrev (och att hen får en fantastisk resa om/när hen nu åker!). Jag pluggade engelska i Brighton för något år sen och även fast kursen bara var i fyra månader så fick jag vara uppleva så himla mycket. Alla underbara människor jag lärde känna där (bland andra min underbara pojkvän som jag nu varit tillsammans med i två år) instämmer alla att det är något av det bästa de har varit med om. Så du som ställde frågan, åk, bara åk!!! Du kommer inte ångra dig!
Tack för din fina feedback! Jag hoppas också att hon väljer att åka 🙂
En sak till: England är ett u-land på många vis, men de har mat som vi har också och du kan själv införskaffa de mellanmål du vill ha. Kanske kan du t o m lära familjen något? Bjud dem på Emmas blomkålspizza t ex – gör en kul grej av det. Låt inte skräcken för att du tror dig inte få maten du vill ha låsa fast dig.
På vilka sätt är England ett u-land??
Jag bodde ett halvår i Brighton – kallt som f-n. Spetsgardinerna frös fast på fönstret. Fönsterna var av det stuket man ser i gamla filmer, som är delade i två bitar och så skjuter man undre delen uppåt. Detta är i och för sig många år sedan, men yeeeeez. Min syster bodde 10 år i London, jag har en kompis från gymnasiet som bott där i 25, min chefs syster bor där och jag har varit massor av gånger i England och jag hör hur de som bor där berättar. Fönsterna är inte enda grejen … Men just nu kan jag inte specificera. De som är övre medelklassen och ovanför har det bra, men medelklass och under har det sämre än vi har det här. Jag har jobbat på kontor i Brighton, jag har gått i skola där under ett halvår och de har det rätt taskigt i det landet.
Jag säger det samma: DU MÅSTE ÅKA!!!! Gör du inte det har du trillat i en fälla alldeles av dig själv. INTE bra!! Du kommer att lära dig supermycket och vara glad för erfarenheterna resten av livet. Dock är det inte så lätt att vara au-pair. Väldigt många tvingas byta familj – jag har varit med om det och känner många i samma situation – men man blir några erfarenheter rikare. Bara för att du byter familj har du inte misslyckats – du har däremot berikat ditt liv. Åk!!
TACKTACKTACKTACKTACK!!!!!!
🙂 <3
Tack för sådana här inlägg! Tack för att du peppar oss läsare och för att du verkligen förespråkar ett hälsosamt liv. Att hälsa inte bara är nyttig mat och motion, utan så mycket mer. Tack Emma! Du är verkligen bäst!
Tack själv för att du kikar in här och kommenterar! Utan er läsare vore inte bloggen något och det är tack vare er som det är så roligt att fortsätta skriva <3 Kram till dig