Hej vänner ♥
Att lyssna på kroppen är viktigt.
Det är också viktigt att kunna skilja på lathet och riktig trötthet/ skada.
Över lag så behöver de flesta lära sig att det ofta är latheten som tar dem och att energin kommer av regelbunden träning och bra mat, men det finns många som också behöver bli bättre på att lyssna på sin kropp och ge den vila.
Med för mycket träning utan vila bryts kroppen ner och körs till slut in i väggen.
Jag är en av dem som tidigare körde alldeles för hårt. Jag misshandlade kroppen med träning. Vilade aldrig. All mat jag åt skulle kompenseras med träning. Jag var sjuk och tränade inte för att må bra och ha kul. Jag tränade för att förbränna och vara smal och jämförde mig med alla andra. Jag mådde fruktansvärt dåligt. Hur kunde jag vara så dum och tro att jag var hälsosam DÅ?
Idag är det annorlunda. Jag har fortfarande svårt att sitta still, men jag har inga problem med vilodagar. Jag VET vilken energi jag får av träningen och jag vill träna för att jag älskar det, inte för att ”kompensera maten”. Jag kan vila och njuta av det, lyssna på kroppen och känna vad den vill. Och det är jag stolt över. Jag har kämpat för att komma hit – till en trygg plats i mig själv!
Som ni vet så har den senaste tiden inte bestått av mycket träning för min del. Jag drabbades först av en överansträngning i bicepsfästet och fick då vila ett par veckor från styrketräningen. Sen var det operationen, hjärnskakningen och cykelolyckan! Bakslag på bakslag skulle man väl kunna säga och träningen har verkligen fått lida. Det har blivit mycket mer vila för mig än på väldigt länge. Men trots det kan jag ändå känna att jag mår bra. Det bästa jag vet är att träna, men jag kan också vila och ta hand om kroppen – för jag vet att det är det viktigaste. Jag och kroppen ska ju orka hela livet!
Jag kom och tänka på det här nu under min ”viloperiod” – att det egentligen inte gjorde så mycket att jag vilade (jag mådde ju inte bra – men det berodde ju på andra saker, ha ont och dåligt med energi är ju inte så kul). Jag vet att tack vare vilan och att jag lyssnade på kroppen är ju åter på banan igen och kan njuta av min aktiva livsstil! Jag har även ätit på som vanligt och säkert gått upp ett par kilo, men vad gör det? Egentligen? Lycka och hälsa sitter inte i kilo och jag är så glad att jag har insett det. Balans är viktigt (men svårt) och om man kämpar och lär sig lyssna på och tycka om sin kropp går den att finna, det kan jag lova er!
Vi har bara en kropp, och den ska hålla hela livet – så ta hand om den!
Vad är era erfarenheter av det här? Är ni ”lata” och stannar hellre hemma från träningen eller har ni SVÅRT att lyssna på kroppen och ge den vila när den behöver det? Blir ni stressade av vilodagar?
Jag vill veta hur ni mår och tänker kring det här, så BERÄTTA!
Kram / Emma.
Surfade runt för inspiration till förändring o hamnade hos en annan Karlstadtjej 🙂
De senaste 10åren har jag haft vilodag- men nu ska det bli ändring! Trivs för första gången på länge med min sysselsättning (psykologistudier) men med en man som jobbar 24/7 o 3 kids så måste livet omprioriteras… Spännande o läskigt!
Ska surfa runt inne hos dej nu 🙂
Jag har inte svårt med vilodagar när kroppen verkligen är tung och trött, MEN har ganska svårt att ta det lugnt ändå. Känns som om jag hela tiden måste göra någonting, ta vara på min energi. Vet inte om det är normalt att känna så här eller om det är ett slags tvång jag har. Har en del prestationsångest men älskar att träna, det gör jag, men ibland känns det som även om jag har tränat och så så måste jag göra MER om jag inte ät trött typ… lite luddigt och svårt att förklara. Har iaf jättesvårt att sitta still en längre stund och känns som sagt att jag måste vara aktiv hela tiden (inte bara träna menar jag utan alla möjliga sysslor typ). Träningen skänker mig ändå glädje och energi, men det är därimellan träningspassen som det kan kännas lite kaos.
Älskar din inspirerande blogg iaf! Du är bäst! Kramar!
du är fantastisk!
jag mådde så sjukt dåligt i våras, led nog av det man kallar ortorexi.
då lyssnade jag aldrig på min kropp, tränade HÅRT, för mycket, för ofta.
jag grät på gymmet för att jag mådde så dåligt och för att det var jobbigt på ett fruktansvärt sätt som inte är hälsosamt någonstans. hela min kropp skrek NEJ men jag lyssnade inte. jag kände ångesten överallt i hela kroppen och smalhetsen var fruktansvärd. kan inte förstå att jag utsatte mig själv för det. då kunde jag aldrig ta vilodagar som inte var planerade. jag vilade 1-2 dagar i veckan men det enda jag tänkte på då var hur hårt jag skulle träna nästa dag. jag kunde aldrig slappna av.
det som fick mig att fatta var när jag träffade min kompis som är PT och berättade om hur dåligt allt kändes. jag såg hur hennes blick blev orolig och hon tittade mig djupt i ögonen och sa att ”nu ger jag dig träningsförbud i en vecka till att börja med. gå ut i solen och ät glass. njut av livet. du skadar dig själv”.
fy det var hemskt. men idag mår jag bra. jag har fortfarande inte hittat min balans när det gäller träning. det är svårt det där, jag vill hemskt gärna ha en lite ”tightare” kropp om man kan säga så. vara smidigare. snabbare. starkare. men jag vill aldrig må så dåligt igen. aldrig någonsin. det är svårt! jag har svårt att känna om jag går för långt. kosten har jag också lite problem med, vet inte hur jag ska göra. ska jag välja bort socker jämt? välja bort snabba kolhydrater? jag vet inte.
men vilodagar kan jag ta iallafall. och jag kan njuta av dem. ta det lugnt. tillåta mig själv att ta rulltrappan istället för trapporna.
jag vill vara snäll mot mig själv, vara min egen kompis. måste jämt påminna mig själv om det.
Hej Emma!
Jag har haft ätstörningar ett bra tag men nu på senare tid har det blivit bättre. Jag brukade träna alltför hårt och äta för lite, jag förstörde min kropp totalt. Men nu har jag varit på bättringsvägen ett tag och börjat äta mer och träna mindre. Träningen hade jag inte längre ångest över, nu tränar jag cirka 3 gånger i veckan. Men mina ätstörningstankar börjar komma tillbaka nu när jag tränar igen (hade ett uppehåll ett tag). Det är som att jag får så bra rutiner och vill vara strikt och nyttig i kosten, bara för att jag tränar. Men det är ju egentligen då som jag behöver mer mat. Det är så svårt att hitta en balans och jag är så rädd att falla tillbaka, det vore rena mardrömmen. Jag har precis fått tillbaka min mens regelbundet igen som har varit borta i nästan ett år, och att falla tillbaka vore ett sånt bakslag. Har du några bra tankar eller tips för att inte falla tillbaka? Jag vet att det inte är lätt att säga hur man ska göra svart på vitt, för det handlar om mitt psyke som måste ändras.
Tack för ditt fina kloka inlägg. Jag får så mycket inspiration av dig. Du och din blogg har hjälpt mig oerhört mycket på min resa mot ett friskt och fritt liv. Du anar nog inte hur mycket den här bloggen, dina peppande kloka ord och din berättelse om din egen ätstörning har gjort för mig och min behandling.
Brukar inte kommentera, mest för att jag inte riktigt vet hur jag ska kunna tacka dig tillräckligt mycket. Men jag vill att du ska veta att jag tycker att det du gör, din personlighet som verkligen lyser igenom och det budskap du sprider är helt fantastiskt. TACK och kram <3
Fortsätt vara precis den du är och sprida ditt fina budskap.
Jag har varit i samma bana som du med att misshandla kroppen, träna för att kunna äta.
Eller varit… en del av mig är fortfarande på den banan men jag kämpar varje dag med att få bort de beteendet och lyssna på min kropp när den behöver mat, vila och träning. Och det bästa av allt jag ser mina framsteg, det går inte snabbt det går sakta men säkert. Jag har nog valt mycket själv att ta allt sakta och säkert för jag vet vilken panik kroppen kan få speciellt psykiskt om saker går för snabbt. Jag har jättesvårt för att sitta still älskar att träna och röra mig på alla sätt och vis men sista tiden har jag börjat köra mer styrketräning och yoga istället för massa konditionspass. Jag behöver få tillbaka min muskelmassa som försvann när jag misshandlade min kropp.
Nu är det bara mina vilodagar jag ska försöka få in, och samtidigt under vilodagarna äta som jag gör mina träningsdagar. Tycker du de är okej med lite långsammare promenader eller yoga när man ha sina så kallade vilodagar eller hur ser du på det?
Tack för en fantastisk blogg, alla dina tips & recept är perfekta! Fortsätt fortsätt fortsätt!!
Jag har faktiskt börjat få dåligt samvete för att jag inte tränat så mycket som jag tänkt och ätit mer onyttigt än jag tänkt under veckan. Förr hade jag aldrig dåligt samvete utan åt det jag kände för och tränade när jag ville. Vet inte riktigt varför detta har hänt nu, kanske för att jag har insett att jag inte kan äta vad jag vill utan att gå upp i vikt längre som jag alltid har kunnat förut. Det blir lite ovant att börja tänka på det när man aldrig har behövt. Man blir lite besviken på sig själv. För min del tror jag inte att det någonsin skulle kunna gå över styr men det vet man ju aldrig i förväg.
Viktigt och tänkvärt inlägg! 🙂
Ett av alla dina inlägg som man behöver få läsa ibland för att få sig en tankeställare. Jag har under livet varit oerhört lat och börjat träna gång på gång för att sedan sluta.
Nu sen ett halvår tillbaka har jag verkligen kommit igång med träningen på allvar och faktiskt tyckt att det varit kul! Mot slutet har jag dock tappat motivationen och lusten och varit väldigt trött. Kanske har det att göra med att jag tränat för mycket för jag har inte haft några vilodagar.
Nu känner jag att det är både lathet och att jag behöver vila som spelar in, jag behöver nog hitta en hälsosam balans. Jag får dåligt samvete när jag inte tränar vilket skrämmer mig då jag tidigare haft anorexia och vill tänka positiva saker om min kropp.
Vilket härligt inlägg, jag tycker att du verkar ha en väldigt sund inställning till hälsa 🙂 Under sommaren tränade jag ingenting och åt onyttiga saker varje dag och jag har haft väldigt svårt för att komma tillbaka till bra rutiner men nu känner jag äntligen att jag är på rätt väg 🙂
I början av hösten var vilodagarna min fiende för de gjorde det svårt för mig att komma igång att träna igen. Det kunde lätt bli att en tänkt vilodag i verkligheten blev en vecka utan någon träning alls, bara för att jag är lat. Men nu har jag kommit in i bra rutiner igen och nu är vilodagarna något positivt, jag får tid att fokusera på mig själv och dagen efter vet jag att jag har fullt med ny energi till träningen, underbart!
Hej Emma! Jag vet inte längre, ibland är det riktig lathet och ibland tränar jag för hårt! Mitt mål är att gå ner i fettprocent och öka i muskler. Jag är 16år, 155cm och väger 45kg. Jag äter hälsosamt men troligen för lite. Jag har blivit erbjuden hjälp ifrån en dietist pga att jag har chrons och min läkare tycker jag har gått ner mycket i vikt. Jag har träffat henne en gång och hon tror att jag får i mig för lite energi. Jag vill klara att äta själv, har hört mycket att dietister inte ska vara bra? Jag märker att jag lägger på mig massa fett hela tiden, är trött och sover dåligt ( ca 5-6timmar/natt) men jag kommer inte ikull! Jag blir så ledsen då jag lägger ner mycket tid och pengar ( på gymmet och så köper jag för flera 1000kr proteinpulver, rawfood & superfoods produkter, kokosoljor ja allt man behöver). Skulle du rekomendera mig att ta hjälpen?
Superkram Johanna
Hej Emma!
Jag har haft en ätstörning ett tag nu och kämpar verkligen för att gå upp i vikt men det händer inget. jag kämpar med att komma dit då min kropp fungerar och mensen kommer tillbaka och inte till någon speciell vikt.
Jag tränar aldrig och rör mig inte värst mycket för att göra av med så lite energi som möjligt men jag är dock väldigt stressad mentalt. Även om jag är still hela dagarna går hjärnan på högvarv konstant med stress över så mycket olika saker(inte ätstörningsrelaterat)
Jag är lättstressad och ha alltid varit och jag har verkligen förstått hur mycket energi jag gör av med när min hjärna jobbar så mycket hela tiden.
Jag äter 5-6 gånger om dagen och småäter mycket nötter där emellan. Trots detta händer ändå inget.
Jag behöver din hjälp. Kan du visa hur en dag av mat behöver se ut om man vill upp i vikt. Jag äter som en normal person vid måltider + mina mellanmål och småätandet men uppenbarligen behöver jag mer.
Jag behöver konkreta tips och råd för hur jag ska äta samt peppning som detta inlägg i att man ska upp i vikt om man inte ligger där man ska. Det är så lätt att glömma det när vardagen flyter på. Det är lätt att tappa kämpar glöden i jakten på viktuppgång när det är så svårt.
Tack på förhand
Kram
Måste först säga att du har en jättefin blogg och du verkar va en jättehärlig tjej!
Jag strävar verkligen efter den där balansen, men jag är långt ifrån. Jag är där du var förut, får dåligt samvete av vilodagar, för att inte tala om när man är sjuk, det är outhärdligt! Och jag tränar för att bli smal, jag äter och sen tränar jag… Hur kom du ur det? Hur får man den där balansen?
Tack återigen för ett mycket viktigt inlägg! Jag har själv otroligt svårt för att vila och är just nu inne i en period där kroppen blir sjuk gång efter gång. Att våga vila är viktigt, det vet jag och den inställningen du beskriver ovan är dit jag vill komma. Jag ska dit.
Tycker jag blivit bättre på att skilja på riktig trötthet (då jag verkligen behöver vila) och lathet. Jag vet själv att jag blir piggare och tänker klarare och håller koncentrationen bättre om jag får lite motion. Det blir väl inte så himla mycket träning just nu, men vardagsmotionen försöker jag hålla igång!
Cyklar till skolan varje dag om det inte är riktigt dåligt väder (20 min) och hem (vilket också tar ca 20 min), på så sätt slappnar jag också av innan en skoldag. På måndagar har jag balett och det är väl träning eftersom benen får jobba grymt mycket. På helgerna bli det en del promenader med kameran, som inte ens känns som ”träning” eftersom jag tycker det är så himla kul att fota + att jag får röra på mig utan att jag ens tänker på det.
Jag blir inte stressad av ”vilodagar” men kan känna att det kryper lite i benen på mig, så kanske det blir en kort promenad med kameran!
Men naturen gör mig så himla glad och pigg!