Mörk choklad – ett supergodis?

Hej vänner ♥

Nu kommer fortsättningen på förra veckans inlägg om choklad som jag vet var omtyckt av många! Förra inlägget hittar ni här.

Sen några år tillbaka är choklad en av mina stora passioner här i livet och då jag är laktosintollerant och inte klarar av att äta den ljusa mjölkchokladen har jag fått vänja mig vid den mörka 70 %, eller gärna 86 – 90 %. I början är det såklart inte lika sött och gott som vanligt godis, men man vänjer sig och till slut känns den mörka chokladen mycket mer lockande än den ljusa.

Problemet med valigt godis är att det innehåller mycket socker, ger ett ökad sötsug och blodsockersvängningar. Vid högt blodsocker frigörs även insulin, vilket är fettbindande. Den mörka chokladen har däremot ett lågt GI och har den fina egenskapen att den kombinerar den söta och bittra smaken. Den söta smaken är i naturen alltid bra att äta eftersom den signalerar att livsmedlet är energirikt och ogiftigt. Vi har därför alltid dragits till frukt, bär, honung och annat med den magiska söta smaken genom hela vår evolution. Bitterheten däremot signalerar något helt annat. Bitterhet i naturen är ofta förknippat med giftighet och därför uppstår det dragkamp i hjärnan när vi låter en bit mörk choklad smälta på tungan. Hjärnan velar och kan inte riktigt bedöma om det är helt säkert att äta och därför nöjer vi oss oftast med 2-3 rutor. Det är få godissorter som dessutom innehåller vitaminer och mineraler i nämnvärda mängder. Mörk choklad innehåller cirka 12 mg järn, 175 mg magnesium, 55 mg kalcium, 230 mg fosfor, 650 mg kalium, 5 mikrogram selen och nästan 3 mg zink per hundra gram. Dessutom ger den en del B-vitaminer.

Vad säger ni? Visst blir man sugen på att frossa i mörk choklad….?! 🙂

Håll ut så kommer även inlägg om chokladens medicinska effekter samt olika former av kakao!!!

/ Emma.