Emma Barremyr

Hello my friends! How are you?
Efter tolv timmars resa, med huvudvark och helt utslagen efter forlorad somn anlande jag slutligen i Phuket igar. Tanken var forst att jag skulle stanna dar ett par dagar och sedan aka ut till nagon av stranderna och mota upp Lina och Elin. Sa blev det inte. Jag tog bussen ut till Karon beach med en gang. Dar gick jag omkring i ungefar en timme och letade efter ett guesthouse innan jag slutligen fann ett. Klockan var da atta. Jag tog en snabb dusch, gick och lade mig och somnade pa nagra sekunder.  
Idag vaknade jag straxt fore atta och kande mig utvilad. Solen var pavag upp och jag satte pa mig traningsskorna och gick en promenad langs stranden. Helt underbart!
Men stallet faller mig inte riktigt i smaken. Det kryllar av turister har. Svenskarna dominerar, de ar overallt. Svensk mat, svensk musik, svenska tidningar och tahilandare som forsoker prata svenska. Visst ar det lite kul, men just det har turistiga ar inte vad jag vill uppleva. Kanske om jag var har i tva veckor for sol, bad och relax. Nej, jag ar ute for att uppleva varlden och dess kulturer. Sverige vet jag redan hur det ar. Men det ar valdigt vackert har! Det ar det renaste och fraschaste stalle jag varit pa sen jag kom till Thailand och stranden ar helt underbar. Men jag foredrar de sma stallena, dar det ar backpackerliv som galler. Inte stora lyxhotell uppradade lags hela stranden (inte for att jag skulle ha nagot emot att bo dar, men det har jag ju knappast rad med sa) 😛 haha. Nej, jag ser fram emot Kho Phi phi. Fast nu ar det ju sa att om tva dagar kommer jag inte vara ensam och kunna gora hur som helst och vad jag vill. Jag kommer ha tva till att ta hansyn till 🙂 Det ar jag valdigt glad for! Det ska verkligen bli roligt med lite resesallskap ett tag! Sa vi far val se vad de kanner for och hur lange de vill stanna har. Jag langtar verkligen efter er, Lina och Elin!
Min sista kvall i Kho Phangnan var toppen. Vi var ute och at middag och satt sedan pa stranden resten av kvallen, tittade pa folk, lyssnade pa vagorna bus, sag pa stjarnorna och drack smooties! love it 🙂
Jag var saaa trott nar klockan ringde 05:20 nasta morgon och jag var tvungen att ge mig av. Jag sa hejda till mina vanner och gav mig av.
Det var en flummig resa vill jag lova. Jag hade bokat en bat som skulle ta fyra timmar till Suratthani och sedan en minibuss darifran till Phuket stad pa fyra timmar. Men efter tre timmar anlande vi till Suratthani. Dar var vi tvunga att sitta och vanta en timme i stekande sol innan en VIP-buss kom och plockade upp oss och tog oss till ett random stalle. Dar fick vi hoppa pa en songthaew som tog oss till ett annat stalle tio minuter bort. Vi vantade ytterligare en timme innan vi fick hoppa pa en minibuss utan ac. Mitt huvud sprangde och jag svettades sa att jag holl pa att do. Vi tanke, antligen ar vi pavag till Phuket. Men efter tio minuter stannar bussen och chufforen sager till oss att ga ut och borjar kasta av allt bagage pa trottoaren. Vi stod dar som fragetecken? Nagra minuter senare kommer en precis lika dan buss full med folk. Samma sak hander dem och vi byter buss. Herregud sager jag! Vilken organisation? Eller vad ska man saga. En stund senare satt jag iallafall pa bussen pavag mot Phuket. Fyra timmar senare anlande jag… ungefar fyra timmar forsent vad de sa till mig. Men men, jag kom fram till slut 🙂

Nu blev det langt och inga bilder for det finns ingen minneskortlasare! Hoppas ni orkar lasa 🙂
Pappa undrade om jag inte marker av OS nagot har. Det gor jag verkligen inte. Det har jag alldeles glomt bort! Men jag horde att det gar bra for svenskarna. Det ar ju roligt!
Ta hand om er nu!
Puss och kram / Emma.