Emma Barremyr

Pappa har i revolution slutat att göra eld i pannan, eftersom han tycker att vi ska lära oss hur man gör. Ingen eld i pannan resulterar i att vi får duscha i kallvatten. Jag hatar det, när jag har kroppen full av knottror för att jag fryser och snabbt klär av mig kläderna och springer in i duschen troende om att jag ska få känna det heta vattnet bränna mot kroppen och sakta värma upp mig. Det är en besvikelse som kan få mig att gråta när jag står där och fryser och känner hur det iskalla vattnet inte alls övergår till hett vatten. Det finns inget värre än att gå in och ställa sig och duscha i kallvatten när man fryser. Så nu ska pappa få som han vill. Jag ska lära mig att göra eld i pannan. Vilket kanske är på tiden. Jag är ju faktiskt 20 år.

Den här veckan gick hur fort som helst. Jag har varit hos mina brudar i Karlstad. Vi har bara umgåtts, ätit god mat, pratat skit, och slösat massa pengar på shopping! Fan vad jag har saknat dem. Det var underbara dagar där nere i solskensstaden.

Jag har fått ett nytt jobb också. De ringde och frågade om jag ville jobba extra i köket uppe på Valbergsgården. Jag var inte sen att tacka nej. Det passar mig jättebra eftersom det andra jobbet endast är tors – sön i maj och juni. Nu får jag jobba lite dagtid under veckorna också!

Tänk att jag bara har varit hemma i två veckor. Det känns som om det var en hel evighet sen jag befann mig i Australien, Nya Zeeland och Fiji. Jag vill TILLBAKA!

Flock Hill – Nya Zeeland

Nu lever jag i verkligheten igen. Vardagen flyter på och allt är sig likt här hemma i lilla Torsby. Grönskan och spår av sommaren har smugit fram. Jag jobbar, träffar vänner, tränar och roar mig så gott det går. Det känns annorlunda mot vad det brukar. Jag längtar bort. Jag vill ut i världen, se nya ställen, uppleva nya saker och träffa nya härliga människor. Jag vill fortsätta leva i drömvärlden och inte behöva tänka på morgondagen. Jag vill tillbaka till livet utan måsten där jag kan leva för dagen och göra precis vad jag vill. Planerna på att åka tillbaka finns redan. Jag skulle vilja flytta!

Det allra bästa med att resa är alla underbara människor man träffar. Jag älskar det! Jag kan inte påstå att jag känner allt folk här i Torsby. Så Om jag skulle råka träffa någon som jag aldrig har pratat med förut finns det alltid någon annan som kan tala om det mesta om den personen för mig. Man får aldrig en chans att bilda en egen uppfattning om en person. Och alla har så jävla mycket fördomar. Man ska inte sticka ut, nej man ska vara precis som alla andra. Jag är så trött på det. När jag reste fick jag chansen att lära känna helt nya personer som jag aldrig träffat förut. JAG fick bilda mig en egen uppfattning om personer. Och Jag kunde vara mig själv, precis så som jag är. Och folk tyckte om mig som jag var… Här hemma går det alltid en massa falska rykten och folk hinner knappt se vad som händer i verkligheten. De är alldeles för upptagna om att prata om alla andra och om vad de hört på ryktesväg. Suck. Och jämt jämt jämt tror folk på det de hör.

Cast away island – Fiji

Happy moment – Fiji

Resan har stärkt mig som person något enormt och beslutet att åka iväg är det bästa jag tagit i hela mitt liv. Jag är glad och lycklig och jag värdesätter det jag har här hemma mycket. Det bästa av allt är att jag vågade. Jag gjorde det jag alltid drömt om och det kunde inte ha blivit bättre! Det var många gånger jag satt och tänkte på allt här hemma och kände en känsla av saknad. . Men om jag nu tänker efter varför jag längtade hem var det inte för att jag ville åka hem till Torsby och vara där. Nej, jag saknade min älskade familj och mina underbara vänner fruktansvärt mycket. Det var många gånger jag önskade dem till mig. Men jag ville aldrig åka hem. Torsby kommer alltid finnas kvar och jag kommer alltid kunna återvända. Men just nu känns det inte som om det är stället jag vill tillbringa de kommande åren på. Jag vill uppleva världen!

Nära Queenstown – Nya Zeeland