Publicerat 8 juni, 2017

Vårat första fjälläventyr som familj

Föräldralivet, travelstories, Vandra

Hej kompisar ♥

Semestern närmar sig med stormsteg och om lite drygt en månad åker jag, Pelle och Elsa iväg på vårt första äventyr tillsammans.

Wiiiieee! Det känns stort, spännande och så himla roligt! Att resa har varit roligt tidigare, men det är ändå inget mot vad det känns som att det kommer bli nu. Tänk att jag och Pelle numera har en liten trollunge med oss som vi får upptäcka världen tillsammans med. Den tanken får det att pirra i hela kroppen!

Vårt första äventyr blir en fjällsemester till stugan i Idre och planen är att vi ska vandra, umgås, bara vara, andas fjälluft och njuta massor utomhus! Herregud som jag LÄNGTAR ♥

Vi håller just nu på att kika runt efter en begagnad Thulevagn och en bra bärsele som Elsa kan sitta i under våra vandringsturer där uppe. Bärryggsäcken som vi fått av Elsas farmor är tyvärr fortfarande för liten i sommar och kommer inte kunna invigas förrän tidigast i oktober.

Det är lite mer än ett år sedan jag skrev inlägget om ”barnvagnar för aktiva barnfamiljer” nu. Jag minns hur mycket jag drömde om och längtade efter familj och barn när jag skrev det, och hur jag föreställde mig våra äventyr tillsammans. Tänk att dessa drömmar blir till verklighet nu! Känner mig så tacksam ♥

IMG_6291IMG_6155IMG_6126IMG_5890IMG_5941IMG_5824IMG_5744IMG_5717IMG_6326

Bilderna är från förra årets magiska vandringsresa i Jämtland/ Åre!

>> Läs mer om Åreresan och våra spännande vandringar här!

 

Har ni några roliga äventyr/ resor inplanerade i sommar?

 

Kram / Emma.

Publicerat 8 juni, 2017

Uppdatering: om magproblem och mjölkfri kost

Föräldralivet, healthstories, IBS/magproblem

God morgon ♥

Vill börja det här inlägget med att tacka för att ni finns och för att ni delar med er av tips och tankar. Det är verkligen guld värt!

I gårdagens inlägg lät det kanske som om jag gråter hej vilt här hemma, men så är det ju såklart inte. Under Elsas första sex veckor var vi väldigt förskonade från skrik. Hon skrek mest när hon var hungrig, ville ha närhet eller låg på skötbordet (att byta blöja och klä av kläderna var det värsta hon visste i början), men lugnade sig så fort hon fick komma till bröstet, vara nära eller när vi bytt klart på henne.

När magen krånglade var det då mest gnäll. Självklart jobbigt att se, men inte så jobbigt att jag grät såklart. Barn skriker ju när de blir hungriga, trötta, vill ha närhet eller liknande. Jag lärde mig snabbt vilka skrik som betydde vad och tyckte därför inte att det var så jobbigt eftersom jag visste vad hon ville och vad som skulle lugna henne.

De otröstliga gallskriken som varit vid upprepade tillfällen de senaste två veckorna har däremot varit väldigt jobbiga för mig (eller oss, det är ju inte bara jag som påverkas, vi är ju två föräldrar här hemma). Dessa gånger har det varit så uppenbart att hon haft ont, och det är just DET som är så jobbigt att se. Jag känner hennes smärta i hela mig och vad mer kan man göra än att trösta?

Inget. Så att trösta och bara finnas där är exakt vad jag/ vi gjort. Att känna med henne då och gråta en skvätt är nog som ni säger helt normalt som mamma, även om jag tror att man som högkänslig tar in lite extra mycket. Men ändå skönt att höra att jag inte är ensam om att känna som jag gör!

Men nog om det nu. Sedan i söndags har vi inte haft några fler gallskriksattacker, så kanske hjälper den mjölkfria kosten hennes lilla mage. Det har ju bara gått tre dagar, så kanske att det kan bli ännu bättre?! Jag ska fortsätta några dagar till och se vad som händer.

Jag upplever att det är från svalget som hon har de flesta problemen. Hon grinar ofta till när hon rapar/ spyr och har liksom alltid lite spy i halsen som ligger och stör. Fick ett tips om ”tyst reflux” från en läsare, och dessa symtom stämmer in väldigt bra på Elsa. Ska därför prata med läkaren om det när vi ska till BVC på 2-månaderskontroll nästa vecka!

Är ni fler som har erfarenhet av tyst reflux?

IMG_0688

Dricker numera kokoslatte gjord på >> havremjölk iKaffe från Oatly för att få den mjölkfri. Ännu bättre än med vanlig mjölk kan jag lova – så krämig och god!

Stavmixar ihop 2 dl nypressat kaffe, 1 dl het havremjölk och 1 msk kokosolja och serverar med pudrad kanel på toppen!

 

Hoppas att ni alla får en finfin torsdag! Här myser vi inne i regnet, men håller tummarna för uppehåll senare under dagen så att vi kan komma ut en sväng!

 

Kram / Emma.

Publicerat 7 juni, 2017

Att vara högkänslig som mamma

Föräldralivet, Mental hälsa

Hej vänner ♥

Att vara mamma och samtidigt högkänslig har för mig varit en av de största utmaningarna sedan Elsa kom till världen. Jag är en person som i vanliga fall påverkas väldigt mycket av personer i min närhets mående, tar in andras känslor och känner mycket med andra. 

Sedan jag blev mamma märker jag av min högkänslighet mer än någonsin. Hur Elsa mår påverkar mig och mitt mående mer än någon annan. Det här är ju inget jag kan styra över eller stänga av, känslorna bara finns där och just nu känner jag mer och starkare än någonsin. Det är både häftigt, men också väldigt jobbigt såklart.

Jag tar helt enkelt in och känner av Elsas känslor och mående extra mycket. När hon skrattar och är glad känner jag mig gladare och lyckligare än någonsin. Och att få vara mamma till en glad unge är ju egentligen inga problem alls, det är värre när hon är ledsen och har ont, vilket hon ju varit en del i samband med magproblemen som jag inte kan påverka. Dessa stunder känns det som att jag ska gå sönder. Gråter hon så gråter jag. Hela min kropp värker och det får mig att känna mig så otroligt liten och skör. Hjälp!

Detta är helt nya upplevelser för mig som jag kommer behöva lära mig att leva med och förhålla mig till. Det viktigaste för mig här och nu är att acceptera alla starka känslor, och att det är okej att inte vara sådär stark som jag önskar att jag var. Det är okej att känna, och det är okej att gråta. Att släppa ut känslorna med gråten är lättare och mindre energikrävande än att försöka hålla ihop mig själv, så mycket har jag lärt mig genom åren iallafall.

Jag har egentligen inga konkreta tips att komma med, utan ville mest dela med mig av hur jag känner. Kanske finns det någon där ute som känner igen sig? Kanske är det helt normalt att känna såhär som jag gör när man blir mamma?

Vill ni dela med er av en rad eller två vore det fint att höra hur ni tänker och känner kring det här!

IMG_5226

Älskade unge! För dig gör jag vad som helst ♥

 

Kram / Emma.