Publicerat 5 april, 2017

Läsarfrågan om bulemi

ätstörning, healthstories, Läsarfrågor, Mental hälsa

Hej bästa ni ♥

Förra veckan fick jag en viktig kommentar från Sara, en tjej som delade med sig av sin resa genom ätstörningsträsket. Det berör mig så mycket när ni berättar era historier, och jag vill tacka er för att ni är så modliga och faktiskt vågar dela med er!

Jag tror så mycket på att vi är starka tillsammans, och att vi genom att prata om problemen kan stötta och på så vis hjälpa varandra.

Eftersom jag själv inte varit drabbad av bulemi väljer att lyfta Saras kommentar här i bloggen, kanske har någon av er viktiga tips eller bara några snälla, uppmuntrande tankar att dela med er av? Tror det kan uppskattas av många!

 

LÄSARFRÅGAN:

Sedan ungefär fem år tillbaka så har jag varit drabbad av ätstörningar. Eftersom att jag aldrig sökt hjälp för det så har jag heller aldrig blivit diagnostiserad för det, men jag skulle själv vilja säga att jag de tre första åren led av någon slags ortorexi. De senaste två åren dock har jag istället börjat hetsäta och de senaste ungefär nio månaderna har varit värst. Nästan varje dag har jag stått i kylskåpet och inte kunnat hejda mig själv innan jag blir så mätt så det gör ont i hela magen och jag fått ångest, men så av någon magi så lyssnade jag på två ljudböcker för ett tag sedan – ”Matrevolutionen” och ”Hjärnkoll på vikten” – som båda lutar lite mot LCHF-dieten och jag fick för mig att jag skulle testa. I en vecka har jag nu ätit mindre kolhydrater, inga sötsaker (inklusive frukt som varit något jag aldrig kunnat sluta äta av innan) och av någon magi så har jag inte hetsätit sen dess. Jag känner inte samma hunger och när jag är mätt så är jag mätt. På grund av det så har jag mått jättebra senaste veckan trotts att jag inte ens kunnat träna särskilt mycket för att jag blivit förkyld. Jag har känt mig finare, socialare och mer medveten i nuet trots att jag ätit flera ostbitar och smör (som innan varit strängt förbjudet för mig för att det är för många kalorier). Så vad är då problemet?

Trots att denna (inte så stränga) LCHF-dieten får mig att må bättre för att hetsätning upphört så känns det inte riktigt bra. För att gå från hetsätning till en annan diet gör väl mig inte frisk? Är inte det bara en annan slags ätstörning? Plus att trots att jag (som dessutom älskar att testa nya recept och laga mat) skulle trivas jättebra med att fortsätta äta den här maten och experimentera med den för att den får mig att må bra så känns det inte som om det skulle vara acceptabelt av andra. Och vad gör jag den dagen då jag inte kan äta så? Kommer jag få ångest då eller kommer jag acceptera det för att det ju bara är en engångsföreteelse? Vad tror du? Att detta kommer hjälpa mig att verkligen bli av med ätstörningarna, eller går jag bara in i en ny ond cirkel?

Jag testade faktiskt att äta en munk igår och efter det så mådde jag illa, men jag hade ingen ångest (vilket var den bästa känslan ever!), men det ledde till att jag stod och hetsåt i kylskåpet igen på kvällen. Allt detta för en munk? Är det inte då bättre att skita i munken och må bra? Vad tror du?

Jag hoppas du orkade läsa igenom allt och att du förstår vad jag menar. Jag älskar din blogg, den har gett mig mycket inspiration genom åren. Tack! :)

 

SVAR:

Tack för att du läser bloggen! Det känns otroligt roligt att höra att du fått så mycket inspiration genom åren när du kikat in här <3

Det första jag skulle rekommendera dig att göra är att söka hjälp. Jag tänker att ingen som är drabbad av ätstörningar bör försöka tillfriskna på egen hand. Ätstörningar är en psykisk sjukdom som behöver behandlas precis som vilken annan sjukdom som helst, och det är viktigt att få professionell hjälp.

Det är jättebra att du hittat något som funkar och får dig att må bättre, men precis som du säger blir du inte frisk av att gå från en diet till en annan. Sen behöver det inte vara fel att äta på ett visst sätt som du mår bra av, men det får inte styra ditt liv och begränsa dig.

Ofta så handlar en ätstörning om så mycket mer än bara maten. VARFÖR har du tagit kontroll över maten? Vad beror din ortorexi och bulemi på? För att bli frisk behöver du jobba med själva grundproblemet som gjort att du hamnat där du är idag. Om du inte får hjälp och blir behandlad finns risken att du fastnar i ätstörningsträsket och aldrig kommer upp. För mig hjälpte samtalsterpi otroligt mycket, och jag rekommenderar det därför varmt!

Det är mina tankar kring det hela, men det är även jättebra att du reflekterar kring dessa frågor själv. Om du funderar lite så kommer du att inse att du har alla svar du behöver inom dig, och det kommer också att leda dig rätt på din väg!

Vill återigen påminna om att livet handlar om så otroligt mycket mer än bara mat! Om tankar, känslor och planering kretsar kring maten är det ett tecken på att något inte stämmer, och det finns hjälp att få. Ta den ♥

 

Här kan du söka hjälp:

>> Frisk och fri

>> Sjukvården

>> Ätstörningar.se

 

IMG_8063IMG_7944

 

Ni som tidigare varit drabbad av bulemi eller någon annan slags ätstörning, hur gjorde ni för att bli friska? Vart och vad fick ni för hjälp? Hur mår ni idag?

 

Kram / Emma.

Publicerat 23 februari, 2017

Löpträning under graviditet

Gravidträning, Läsarfrågor

Läsarfråga:

Halkade precis in på din blogg och om man läser vidare kanske det står, men vad är anledningen till att du inte tränar löpning när du är gravid? Är själv gravid i v 20 och springer fortfarande, men det borde jag kanske sluta med?

 

Svar:

Välkommen, så roligt att du halkat in hit!

Löpning är en träningsform som snedbelastar höfterna och som ställer stora krav på bäckenbottenmuskulaturen. Eftersom graviditeten i sig är påfrestande för både bäckenbotten och höfterna brukar jag avråda mina gravida klienter från löpning.

Jag skulle säga att en van löpare kan om graviditeten är normal och om den gravida mår bra fortsätta att löpträna fram till vecka 16 ungefär. Då börjar relaxin utsöndras i kroppen, vilket ökar ledrörligheten och risken för skador (stukning, bäckenskador och dylikt). Desto längre in i graviditeten man kommer desto mer ökar belastningen på bäckenbotten och då är inte löpning och den stötvisa belastningen så gynnsam.

Om du väljer att löpträna första delen av graviditeten bör löpträningen vara lågintensiv, och det gäller egentligen all konditionsträning under graviditeten. Inga intervaller eller tuffa konditionspass alltså. Det finns ingen forskning som säger att det skulle vara skadligt att träna högintensivt, men man tror att kroppen prioriterar att syresätta mamman före barnet och att det därför vid hård konditionsträning kan finnas en risk att barnet drabbas av syrebrist. Jag tror dock inte att detta är något man behöver oroa sig för eftersom man som gravid inte orkar träna på samma pulsnivå som tidigare samt att man blir trött mycket snabbare. Förmodligen är det kroppens eget sätt att tala om att inte träna på den nivån.

Så som en sammanfattning – efter vecka 16 skulle jag inte rekommendera löpning. Satsa då istället på t.ex. stavgång, cykel, crosstrainer eller simning som motionsform för att hålla igång konditionen!

Själv har jag inte sprungit en enda gång sedan jag blev gravid. De första månaderna mådde jag pyton och tränade i stort sett inte alls bortsett från några promenader. Jag fick helt enkelt anpassa mig efter graviditeten och göra det som var bäst för kroppen – vila. När illamåendet släppte i vecka 18 började jag gå promenader med stavar i kombination med styrketräning i gymmet, och det är vad jag hållit igång med fram tills nu.

Nu känns kroppen tung och jag kan inte gå stavgångspromenader längre eftersom det ger mig onda sammandragningar. Långsamt lunkande och ett par lätta styrkepass i veckan funkar, och det hoppas jag nu kunna hålla i fram till förlossningen. Rörelse gör ju ändå att man mår så himla mycket bättre!

img_0126-980x653

Efter graviditeten finns relaxinet kvar i kroppen i ungefär 6 månader. Därför bör löpning även undvikas ett bra tag efter förlossningen. En stor del av träningen efter graviditeten bör handla om att stärka upp kroppen från insidan (bäckenbotten och de inre magmusklerna) innan intensiteten höjs och det funkar med mer krävande träning.

 

Hoppas det gav svar på din fråga!

 

Kram / Emma.

Publicerat 21 januari, 2017

Önskeinlägg: hur har jag kommit dit jag är idag?

inspirationstories, Läsarfrågor

Läsarfråga:

Jag undrar om du skulle vilja berätta lite om hur du har tagit dig dit du är idag? Var började du och vad för utbildningar har du gått? Visste du hela tiden vad du ville eller har det varit mycket chansningar? Tycker ditt liv känns så spännande och jag själv brinner för träning och hälsa så det skulle vara kul att få höra hur du har gått tillväga! :)

 

Svar:

Vad roligt att du vill höra mer om hur jag kommit dit jag är idag! Det har varit en lång och krokig resa, men det känns häftigt att ha skapat något alldeles eget och att jag faktiskt försörjer mig på det jag brinner för idag. Jag har kämpat mycket för att komma dit jag är, och visst är mitt arbete spännande, men precis som alla andra har jag en vardag och det är inte varje dag som är sådär superkul. Att vara egen företagare är ofta väldigt ensamt och ibland undrar jag om det egentligen är något för mig. Att få göra det jag tycker är kul väger såklart upp det, men jag ville ändå säga det!

Allt började egentligen 2010 när jag skulle söka in till universitetet. Jag var inte alls säker på vad jag ville göra i livet eller vad jag skulle jobba med, men ville ändå testa på att plugga. Människor har jag alltid vetat att jag vill arbeta med på något sätt, men jag visste inte hur. Jag sökte ett program som hette ”Hälsa och Wellness” som fanns på Karlstad Universitet där jag skulle bli diplomerad hälsocoach. Det var svårt att ta sig in på den linjen så jag sökte även socionom och sjuksköterska, som också kändes lockande! Tre helt olika saker alltså.

Jag tror att allt sker av en mening! Jag kom in på Hälsa och Wellness och det har sedan format mig och min framtid sedan dess. Jag hade två helt fantastiskt roliga studieår där jag fick lära mig mer om det jag verkligen brann för – just hälsa och välmående. Under utbildningen insåg jag att det var träningen som jag var mest intresserad av och därför bokade jag efter examen in mig på en PT-utbildning som jag sedan gick under hösten 2012. Det var fantastiskt roligt och kändes så himla rätt!

När utbildningen var klar startade jag upp mitt företag. Jag hyrde in mig på ett gym och startade igång en PT-verksamhet, masserade en hel del (blev utbildad massör via hälsocoach-utbildningen), startade upp min PT-onlinesite och la även mycket krut på bloggen som jag gärna ville ha som en del av företaget. Jag hade tydliga mål och visioner om att kunna jobba från datorn i kombination med PT-kunder i gymmet, och så blev det!

Genom åren har jag även utbildat mig till löpcoach, vidareutbildat mig inom träning under och efter graviditet, blivit hälsoprofil för Veckorevyn, gått x antal yogakurser, hållit i träningsresor och olika event, kört flera träningsgrupper utomhus och hela tiden haft en tro på att allt är möjligt!

På den vägen är det och den här resan har verkligen utvecklat mig så otroligt mycket som person och företagare! Skulle du frågat mig när jag påbörjade min utbildning 2010 om jag visste vad jag ville göra i framtiden skulle jag förmodligen svarat nej. Både jag och företaget har formats efter resans gång och i framtiden vet jag att jag vill jobba ännu mer med psykisk hälsa och välmående på insidan i kombination med kost och träning. Jag har alltid varit intresserad av helheten, vill förmedla balans och hjälpa människor att må bättre. Idag är stress en av de största anledningarna till ohälsa och därför är det något jag vill utbilda mig mer inom. Just nu drömmer jag om en mindfulnessinstruktörs-utbildning som jag hoppas blir verklighet under föräldraledigheten, men vi får se vad som händer!

IMG_3553

En bild från Träningshelgen i Idre 2014 – något av det roligaste jag skapat och jobbat med under mina år med eget företag!

Läs mer om den helgen här –> klick!

 

Har ni fler tips på önskeinlägg får ni gärna hojta till i kommentarsfältet!

 

Kram / Emma.