Publicerat 6 september, 2012

Kungsleden dag tre – Alesjaure – Sälka

Hälsa och wellness, Kungsleden - 2012

Hej vänner 
Idag väntade den tyngsta dagen framför oss - 25 km vandring och över 1150 höjdmeter att ”bestiga”. Efter en otroligt kall och ganska så sömnlös natt var jag glad när det äntligen blev morgon och plusgraderna började komma tillbaka. Ett par portioner gröt med massa torkad frukt, nötter och mjölk samt en stor kopp värmande te och vi var redo att för en ny dag! Klockan 8.00 begav vi oss av.
Den första timmen gick otroligt lätt. Leden var platt och fin och vi traskade på i bra tempo. Timme två gick också ganska lätt. Vi pausade ungefär varje timme för att stoppa i oss energi – choklad, nötter, torkad frukt, fruktremmar, riskakor och knäckebröd med ost, smör och nötssmör. Vi gjorde i stort sett inget annat än att gå, äta, titta oss omkring, le, gå ännu lite mer, äta igen, låta fjälluften fylla lungorna, pussas och kramas lite, gå lite mer, peppa och berömma varandra för att vi kämpade på så bra, fortsatte att gå, åt lite igen, stannade för kisspaus, gick lite till, tog lite kort, åt igen.. osv osv.
Innan lunch skulle vi ta oss upp på 1000 höjdmeter och ha kommit 13 km närmare dagens mål, Sälka. Det kanske inte låter så jobbigt, men jag kan säga att det var fruktansvärt jobbigt. När stigningen började såg vi Tjälkastugan (där vi skulle luncha och vila) långt där uppe. Det kändes som vi gick och gick, men aldrig kom närmare. Så kändes det ganska ofta, att vi gick med aldrig kom någonstans alltså. Bergen man går bredvid där uppe är enorma och ögat lurar en lätt. ”Där är vi på en timme” kunde vi säga till varandra… och så tog det tre timmar, pga av den terrängen vi gick i. Hehe. Det tog sin tid att komma upp på det där berget med andra ord. Nästan fem timmar tog dessa 13 km.
När vi äntligen kom upp och skulle börja laga maten började det snöa. Det bokstavligt talat vräkte ned snö. Och det skulle inte bli det sista snöfallet på denna resa heller. Iallafall så smakade maten helt gudomligt gott. Vi fyllde på energidepåerna med massa pasta och en god skinksås gjord på parmaskinka och mjölkpulver. Dessutom fick vi sitta inne i stugan, i värmen och vila oss. Det var så skönt!
Efter en timmes lunchstopp traskade vi vidare, i en fruktansvärd terräng som bestod av sten, stora och små som vi fick hoppa emellan, gå ned och upp för. Vid det här laget hade jag börjat få ont i min hälsena dessutom och snön bara fortsatte att vräka ner. Humöret var väl sådär på topp. Pelle peppade mig och jag försökte hela tiden se det positiva. Ett steg närmare för varje fot jag satte ner. Snart skulle det bli neför istället för uppför och inatt skulle jag få sova i en säng. Ja, vid det här laget hade vi bestämt oss för att vi behövde torka kläder, tält och utrustning och skulle därför sova i en av stugorna i Sälka. Det gjorde det mycket lättare att fortsätta kämpa. Taken på att få sova i en varm säng.
När vi nådde toppen, 1150 meter över havet fick vi se en ny värld. Snöovädret lämnade vi bakom oss och farmför oss hade vi denna vackra dal. Bara åtta km kvar till dagens mål (som syns allra längst bort på bilden) Hehe. Det tog oss ytterligare fyra timmar innan vi kom fram.
Ett härligt stopp på vägen med choklad- och nötpåfyllning.
När vi slutligen kom fram till Sälka hade vi sammanlagt varit ute i över 11 timmar. Ont, ont, ont. Överallt värkte det, ögonen gick i kors av trötthet samtidigt som magen kurrade av hunger. Ja vi gjorde av med så mycket energi att det inte spelade någon roll hur mycket vi åt. Man var alltid lite hungrig (förutom precis efter en måltid då vi åt oss proppmätta). Jag har aldrig ätit så mycket mat i mitt liv som jag gjort under den här resan. Tror aldrig maten har varit så god någon gång heller? :D
Angående stugan så finns det några sådana längs leden. Det finns ingen ström, inget rinnande vatten eller ingen värme om man inte eldar i kaminen. Oftast så delar man stuga/rum med 10-20 andra personer med ett gasolkök och våningsängar. Jag och Pelle hade sån tur att vi fick rummet för oss själva. Det första vi gjorde när vi anlände till stugan var att göra en brasa och laga middag. Sen kröp vi ned i sängen och somnade bums innan klockan slagit nio.
Fredagens middag bestod av svamprisotto med parmaskinka och riven prästost.
Åh, så skönt jag sov! Låg på Pelles arm och snosade hela natten :D Och så tog vi oss sovmorgon ända till sju dagen efter. Underbart!
Fortsättning följer
Kram / Emma.

Publicerat 1 september, 2012

Kungsleden dag två – Abioskojaure – Alesjaure

Hälsa och wellness, Kungsleden - 2012

 Hej vänner 
Dag två och 20 km vandring väntade. Vi vaknade upp vid sextiden av att regnet smattrade mot tältet. Det var mysigt att sitta kvar i sovsäcken, packa upp fältköket, koka gröt och varmt te och sedan sitta inne i tältet och äta mysfrukost. När vi var klara hade smattrandet slutat, vi gick ned till bäcken och borstade tänderna och packade sedan ihop tältet och allt därtill.
Dagens två första timmar innebar en ganska brant stigning och tuff gång uppför (allt blir ganska mycket jobbigare med 15-20 kilo extra på ryggen). Dimman låg tjock och vi såg inte många meter framför oss. Om ryggsäckarna kändes tunga dagen innan var det inget mot vad de gjorde idag! Träningskvärken var hemsk och pauserna med choklad, riskakor, nötter och torkad frukt var såå välbehövliga.
Efter några timmars vadring hade vi kommit ungefär halvvägs och dimman hade lättat något. Tack och lov regnade det inte ihållande utan kom endast några lätta skurar då och då.
Pelle vilar rygg och ben efter att ha gått långt och brant uppför med en ryggsäck på 20 kilo.
Här var det fint tyckte jag :)
Pizzalunch på G.
Torsdagens lunch bestod av havrepizza med pesto, parmaskinka och prästost. Tyvärr tyckte vädergudarna inte att vi förtjänade en njutningsfull lunch utan mitt i pizzabaket öppnade sig himlen och släppte ner vått och härligt regn. Så vi kastade i oss pizzorna för att stilla hungern för en stund och vandrade sedan vidare mot dagens mål, Alesjaure, bara 6 km bort.
Det var långa sex kilometer. Tro mig när jag säger att jag aldrig någonsin känt mig så öm och trött i kroppen. Jag ville bara sätta mig ner och sitta där och titta på allt det vackra. Vila i den tysta, orörda, underbara naturen! När solen dessutom började kika fram på oss bestämde jag mig för att det var dags för paus igen och vi fyllde på chokladförråden rejält  och njöt ännu lite mer :D
Att få komma fram och att inse att vi lyckades ta oss igenom ytterligare två mil och därmed nådde dagens mål var en fantastisk känsla. Att få sätta upp tältet, tvätta sig i den iskalla bäcken, laga en värmande middag i fältköket och sedan krypa ner helt utmattad i sovsäcken, tätt, tätt och värma varandra var nästan oslagbart.
Nattens tältplats i Alesjaure var dessutom fantastisk vacker. Bilderna gör verkligen ingen rättvisa! Den här kvällen var helt magisk. Lukten, synen, känslan. Det går inte att beskriva. Att sitta där helt okontaktbar (ja för någon mottagning på telefonerna fanns inte längs hela leden) i tystnaden och blicka ut över det vackra landskapet. Det var wellness.
Det vi inte vissate när vi somnade var hur kallt det skulle bli denna natt. Hur många minusgrader det var vet jag inte, men när jag vaknade framåt midnatt var det så kallt att jag hackade tänder. Jag kunde knappt röra mig för att det gjorde så ont i kroppen (träningsvärk) och för att jag frös så mycket. På mig hade jag två par långkalsonger, ett par tjocka mjukisbyxor, 2 par sockor, två underställströjor, en fleecetröja, mammas stickade tröja, mössa samt vantar. Sen låg jag i en tjock dunsovsäck. Hur kunde det vara så kallt? Det var otroligt svårt att sova och trots att Pelle (som inte alls frös lika mycket som mig) försökte värma mig lyckades jag aldrig bli så varm att jag kunde sova skönt. Det resulterade i ganska få timmars sömn denna natt…
Fortsättning följer
Kram / Emma.

Publicerat 30 augusti, 2012

Kungsleden dag ett, Abisko – Abiskojaure

Kungsleden - 2012

Hej 
 
Första dagen var tung. Riktigt tung (med tanke på de tunga ryggsäckarna)Vi hoppade på bussen upp till Abisko vid sju på morgonen och anlände vid Kungsledens början vid halv niotiden. Hela vägen från Kiruna upp till Abisko hade det spöregnat och man kände sig sådär lagom pigg på att gå ut. Termometern i bussen visade dessutom på sex grader. Men när vi anlände i Abisko hade det slutat regna och att få kliva av bussen och dra in den friska luften kändes alldeles underbart. Nu skulle vi snart få vara långt bort från bullrig trafik och förorenad luft. Snart skulle vi få dricka det kalla fjällvattnet och se vackra vyer i en fantastisk natur. 
 
Redo med stavar och karta till hands.
 
Jag hade sett fram emot att få se Lapporten i Abisko, men dimman låg fortfarande tjock över bergen trots att det slutat regna, så någon Lapport fick jag aldrig se. Så vi började traska, med 15 respekive 20 kilo på ryggen. Kropparna var ovana och det började kännas ganska fort här och där och det blev många korta pauser för att fylla på energi och vatten.
 
 
 
Vattnet. Det iskalla, kristallklara, rena fjällvattnet. Jag har aldrig druckit godare vatten! Det är en häftig upplevelse att bara kunna stanna och fylla upp vattenflaskorna med denna fantastiska dryck. Under hela resan var den enda tillgången på vatten vi hade från dessa bäckar som rinner lite här och var. 
 
Detta iskalla vatten var även vattnet som vi diskade och fick tvätta oss i under vandringen (kokade upp lite vatten i fältköket för att få lite värme på det). En ganska omständig process kan man tycka, men ganska mysigt att sitta och diska vid bäcken ändå :)
 
 
Längs hela leden finns meditstionsplatser för den som vill sitta i naturen och hitta in till sitt inre.
 
Paus med energipåfyllning – här en jordgubbsrem (<– klicka för recept).
 
Som sagt. För att orka de tunga väskorna och vänja kroppen vid belastningen fick vi ta många korta pauser och fylla på med energi och vatten. Frukosten hade intagits mycket tidigt denna morgon så det första längre stoppet blev för att laga frukost nummer två. Fältköket packades upp för första gången, havregrynsgröt kokades och toppades sedan med linfrö, pumpakäror, torkad banan, äpple, jordgubbar, russin och kiwi samt torrmjölkspulver som vispats ihop med vatten från bäcken. Om det smakade gott? Ja, mycket! Jag älskar känslan av att laga mat och äta ute i naturen. Det går liksom inte att beskriva, utan det är något som måste upplevas för att man ska förstå hur gott det smakar när man sitter där.
 
Dimman börjar lätta och bergstopparna börjar bli synliga.
 
Vandringen fortsatte sedan ett par timmar till innan det blev dags för lunchstopp. Nu lagades det kolbullar med bacon för fulla muggar. Det var riktigt lyckat och riktigt gott!
 
 
 
Sista etappen innan stopp för natten.
 
Första nattens tältplats.
 
Första dagen gick vi sammanlagt i åtta timmar (med pauser inräknat). Vi tog oss 17 km söderut denna dag. Till slut fann vi ett mysigt ställe uppe på höjden där det var vindstilla och nära till vatten så vi bestämde oss för att stanna till där. Tältet sattes upp och sen påbörjade vi matlagningen och fick sedan avnjuta middagen i solsken som var aningen värmande. 
 
Påväg ner till bäcken för att fylla vattenflaskan.
 
Utsikten från tältplatsen var varm och fin.
 
Pelle äter kycklinggryta och ris och njuter av solens värmande strålar.
 
När klockan var åtta var vi så trötta att vi knappt orkade hålla ögonen öppna. Kropparna värkte och träningsvärken började smyga sig på rejält. När solen försvann började även kylan smyga sig på. Det slutade med att det var så kallt att vi kröp ner i samma sovsäck innan vi lyckades somna båda två. 
 
Fortsättning följer
 
Kram / Emma.