Förra veckan drog jag igång min löparutmaning #emmaslöparutmaning2017 så nu är jag alltså igång med löpningen igen. Jag har inte sprungit på över ett år och löpningen är nog det jag längtat allra mest efter i träningsväg under både graviditeten och tiden efter förlossningen.
Kan ni förstå peppen och lyckan jag känner nu när jag äntligen är igång igen?
Det är ju få saker som slår pirret och lyckan i kroppen som kommer av löparendorfiner, och jag är så glad och tacksam över att vara precis här och nu efter allt jag och kroppen gått igenom tillsammans det senaste året. Och det är med stor respekt och ödmjukhet inför kroppen jag nu påbörjar löparresan tillbaka efter förlossningen!
Ja, nu har jag alltså tagit mina första löpsteg på över ett år, och såhär efter första veckan på utmaningen känns det otroligt bra! Och framför allt – det var så sjukt roligt att få springa igen – vilket jag tycker är det viktigaste.
Rörelse ska vara roligt och få en att längta efter mer, och det är precis det jag gör just nu, längtar efter mer alltså. Ett hjärta som slår, djupa andetag i frisk höstluft, edorfiner som spritter i kroppen, friheten att kunna röra mig som jag vill och känslan av en frisk och stark kropp!
Första veckans löppass innehöll dock bara några minuters löpning, just för att en lugn och säker start är viktig efter ett så långt uppehåll, men jag är så tacksam för det lilla ♥
Den här veckan trappas tiden vi springer upp lite, vilket jag ser fram emot!
Vilken rörelse ger mest glädje i era liv just nu?
Kram / Emma.
Hm.. jag får säga cykling, det enda jag kan göra med mina dåliga knän…
Skönt att det ändå finns något du kan göra om knäna är dåliga 🙂
Åh! Vilken magisk känsla 🙂
Ja det är en härlig känsla 😀