God morgon vänner ♥
Usch, igår var en hemsk kväll! Vid femtiden fick jag plötsligt jätteont i magen. Eftersom jag har IBS är jag van att ha ont i magen, men det här var ont på ett sätt som jag aldrig känt tidigare, och eftersom jag är gravid blev jag såklart jätteorolig. Det liksom sved i navelområdet samtidigt som jag fick smärtsamma krampattacker med jämna mellanrum, och jag kunde knappt röra mig eller andas de stunder det var som värst.
Eftersom det kom så plötsligt och bara blev värre och värre ringde jag 1177, och de skickade mig omgående till gynakuten för undersökning. Jag och Pelle fick direkt ett eget rum där jag kunde ligga och vila i väntan på läkaren, och fy vilken fruktansvärd väntan det var! De smärtsamma krampattackerna fortsatte hela tiden att bli värre, och jag var så orolig för bebisen i magen. Gynläkaren var också på förlossningen samtidigt som han hade jour på akuten, och de kunde inte garantera en tid som han skulle kunna komma ner och undersöka mig på. Han kunde komma inom en halvtimme eller så kunde vi få vänta hela kvällen sa de.
Efter ungefär två timmar avtog krampattackerna, men det fortsatte att svida rejält i navelområdet. Precis i samma veva kom läkaren och jag fick äntligen bli undersökt. Mitt magont verkade inte ha något alls med livmodern att göra och efter en gynundersökning och ultraljud fick vi se att allt såg bra ut med bebisen. Det var en sån otrolig lättnad efter de dryga timmarna vi väntat, och som jag grät av lycka. Trots en väldigt stressig kväll tog sig läkaren verkligen tid att prata med oss och undersöka mig ordentligt, och jag är så tacksam över att vi fick träffa just honom.
Han kunde dock inte svara på vad magontet berodde på, men smärtorna verkade komma från tarmarna och förmodligen är det min känsliga mage som inte mår så bra efter en längre tid när jag haft svårt att gå på toaletten och tömma mig. Han tyckte det var onödigt att skicka mig till kirurg igår eftersom de värsta krampattackerna avtog, utan skickade hem mig för vila, och rekommenderade mig att komma tillbaka om det blir värre igen.
Jag däckade helt utmattad när vi kom hem, men har sovit så himla dåligt inatt på grund av den svidande smärtan i magen. Idag känner jag fortfarande av magen, men inte så farligt. Däremot känner jag mig helt mörbultad med huvudvärk och trötthet i ögonen – ni vet som man gör efter att ha gråtit ur sig rejält. Jag grät så himla mycket igår – dels för att jag hade så fruktansvärt ont, men också för att jag var orolig såklart.
Generellt sett kommer mycket orostankar och känslor med graviditeten, och jag försöker verkligen att inte gå och oroa mig när jag inte har någon anledning att göra det. Men igår var det svårt att inte bli orolig och det var så hemskt att behöva uppleva allt det där. Jag är så himla tacksam för att bebisen mår bra, och kan inte i ord beskriva vilken lycka och kärlek jag kände när vi fick se vår livliga lilla skrutt med tickande hjärta på ultraljudskärmen igår ♥
Nu är det en ny dag som jag hoppas blir mycket bättre! Jag har precis fått i mig lite frukost och ligger i soffan och vilar framför Nyhetsmorgon. Frukosten är inte längre några problem att få ner och jag är så glad över att kunna njuta av goda smörgåsar med en tekopp som start på dagen!
Bovetefrallor med skinka + ost och stekt ägg, Friggs kryddiga chaite och en sur satsumas!
Hur mår ni idag? ♥
Stora fredagskramar / Emma.
Åh, jag vet precis hur det känns med den där oron. <3 Jag fick ju också galet ont i magen i början av graviditeten förra året. Vi hade inte gått ut med nyheten då så jag fick oroa mig helt ensam. Så hemskt att inte veta om det var något med graviditeten eller nåt annat. De konstaterade efter många oroliga timmar på akuten att det var blindtarmsinflammation och jag fick opereras, på midsommarafton av alla dagar. Men allt gick ju bra 🙂 hoppas du slipper mer magont! Kram!
Ja usch vad hemskt! Men vilken lättnad det är när man får veta att det inte är någon fara <3 Skönt att allt gick bra för dig Matilda och tack för att du delar med dig! Kram
Åh vad jobbigt, hoppas du mår bättre och att det inte kommer tillbaka <3
Tack snälla du för omtanken <3 Jag mår bättre och hoppas verkligen jag slipper mer magproblem nu! Kram
Men uscha. En sådan himla tur att det inte var något allvarligt. <3 kramar
Ja det var en lättnad1 Tack för omtanken och stor kram till dig <3
Åh fy vad hemskt! Ta hand om dig!
Ja det var fruktansvärt, men skönt att det inte var något allvarligt! Kram <3
Hej, är ny här på din sida och är väldigt glad att jag hittade den. Letade efter nyttiga fikatips, och ramlade in här hos dig 🙂 Jag kommer återkomma hit såklart….och några recept har jag tagit med mig att bjuda svärföräldrarna på i helgen 🙂
Ha en mysig helg och glad att det känns bättre med magen. Förstår din oro! / Ann
Välkommen, så roligt att du har hittat hit 🙂 Hoppas recepten blev lyckade och att du fick en fin helg! Kram och tack för din omtanke <3
Vad skönt det känns bättre nu! Förstår att det var hemskt 🙁 Tarmarna får ju omplacera sig när livmodern växer så man kan ju få ont pga det också. Plus att magmunnen har svårare att sluta tätt när man är gravid så man lättare får reflux och det kan svida. Har man vanligtvis känslig mage är det ju extra känsligt såklart! Hoppas det går över och att du kan få lite råd av bm eller så om det kommer tillbaka. Kram!
Ja det är mycket som händer i kroppen och det var verkligen skönt att det inte var något allvarligt! Magen har hittills varit mycket bättre under graviditeten än vad den brukar vara (har ibs), men det är kanske så att tarmarna börjar flytta ite på sig nu när livmodern växer! Tack för din omtanke! Kram
Usch vad hemskt, jag förstår verkligen att du var orolig och ledsen för det hade jag varit!! Ta nu hand om dig lite extra idag, kram
Ja det var svårt att inte bli orolig när jag inte visste vad det var! Skönt att det inte var något allvarligt illafall 🙂 Tack för din omtanke och stor kram <3