Matsedel vecka 18

    Hej vänner ♥

    Det känns lite smått overkligt att vi har varit hemma tillsammans i snart tre veckor nu! När jag tänker på det känns det som en hel evighet sedan Elsa föddes, men ändå har det gått så fort. Jag minns knappt livet innan hon kom, men samtidigt kan jag inte förstå att hon blir hela tre veckor snart!? Kan något stoppa tiden tack?!

    På tisdag börjar Pelle att jobba, vardagen drar igång igen vilket innebär att jag och Elsa kommer vara ensamma om dagarna. Det känns pirrigt på ett bra sätt, men också lite läskigt. Skönt att första veckan bara är fyra arbetsdagar. Dessutom åker jag och syrran upp till mamma och pappa på onsdag till torsdag vilket innebär lite hjälp för mig, så vi kommer nog klara oss fint jag och Elsa!

    Jag är fortfarande superpepp på att laga mat och när Pelle kommer hem om eftermiddagarna kommer han få byta av mig så att jag får lite egentid och mys i köket, samtidigt som han får egentid och mys med Elsa. En himla bra deal tycker jag! Jag kommer laga lite nya, spännande recept även den här veckan och på lördag ska vi på bröllop för min kusin, så då blir det bröllopsmiddag!

    Matsedel vecka 17:

    Måndag: rödbetsrårakor med ädelost, valnötter och honung

    Tisdag: tomatsoppa med oregano och tofu

    Onsdag: hos mamma och pappa

    Torsdag: pastasallad med kyckling

    Fredag: laxtaco

    Lördag: bröllop

    Söndag: halloumiburgare med aubergine

    IMG_5115-980x653 IMG_9955

    Åh som jag längtat efter att få äta de där rårakorna md ädelost igen, och nu äntligen kan jag göra det. Den PEPPEN!!! 

     

    Hoppas ni har en fin Valborgsmässoafton! Själva blev vi bortbjudna på en spontanmiddag hos syrran i eftermiddag, berättar mer om den imorgon 🙂

     

    Kram / Emma.

    Enter a title

    Promenadlyckan

    IMG_4521

    Hej finisar ♥

    Åh, så underbart och härligt det är att kunna njuta av promenader igen!

    Första veckan efter förlossningen ville jag knappt röra mig eftersom jag hade så ont i underlivet. Det var jobbigt att både sitta, stå och gå. Det enda som var någorlunda skönt var att ligga ner, men smärtan fanns där hela tiden. Efter en vecka började det känns bättre och som jag berättat tidigare vågade jag mig då ut på en kortare promenad på 2 km, som sedan ökades på till 4 km, och förra veckan blev det 3 såna härliga promenader!

    Jag har varit flitig med knipövningarna (satsar på att göra 100 om dagen) och bristningarna har äntligen läkt så den här veckan har jag ökat på promenadsträckan ytterligare. I onsdags gick jag och Elsa första skogspromenaden som landade på den längsta distansen hittills – hela 6 km. Wiiiiieeee!

    Och som jag skrev på Instagram tidigare under veckan – det är så häftigt att jag efter förlossningen kände mig som om jag hade blivit överkörd av en lastbil och knappt kunde gå, och att jag nu två veckor senare knappt känner något alls och är ute och går så långt som 6 km.

    Jag har sagt det förut, men jag säger det igen – Wow för kvinnokroppen alltså!

    IMG_4518

    Konditionen är dock långt ifrån vad den en gång varit, hehe. Att dra runt på en vagn i ett blött motionsspår räcker för att få mig rejält flåsig! Men det är en härlig känsla ändå. Jag har något att jobba med, en kropp att bygga upp från insidan och det gör mig glad att veta att jag är ”på rätt sida”. Härifrån kan allt bara bli bättre, och mitt mål är nu att utifrån mina nya förutsättningar bygga upp en stark kropp som klarar ett aktivt liv med mina två älsklingar!

    Idag är det lördag och vi har varit vakna sedan sex här! Jag och Pelle har fått i oss frukost, och Elsa har hunnit amma två gånger så nu ska vi faktiskt ge oss ut på en morgonpromenad i solen. Det blir en underbar start på dagen!

    Hoppas att ni alla får en fin lördag, att ni tar hand om er och gör sånt som ni mår bra av ♥

     

    Kram / Emma.

    Kycklingbiffar med rotfrukter och senapssås

    IMG_0651

    Hej vänner ♥

    Kycklingbiffar har blivit lite av en favorit här hemma hos oss! Jag tycker kycklingfärs är så otroligt mycket saftigare och lättare att få god smak på jämfört med kycklingfilé, så det är nästan det enda vi äter nu för tiden de gånger vi äter kyckling!

    Torsdagsmiddagen den här veckan blev just en variant kycklingbiffar som vi serverade med rotfrukter och en smarrig senapssås! Senap är något jag snöat i på senaste tiden och visst verkar smaksätta det mesta med, hehe. Men den här såsen är så god och en härlig variation till den vanliga fetaostyoghurten som vi brukar äta.

    Såsen passar till det mesta och är supergod till grillat. Så ska ni grilla under valborgshelgen kanske? Fredagstipset från mig blir då att testa denna goda sås, eller varför inte hela rätten någon dag i helgen?

    IMG_0640IMG_0650

    Kycklingbiffar med rotfrukter och senapssås

    4 personer

    Kycklingbiffar:

    • 500 g kycklingfärs
    • 1 ägg
    • 1/2 dl grädde
    • 1/2 dl majsströbröd
    • 1 msk kycklingfond
    • 1/2 tsk salt
    • 1/2 tsk svartpeppar

    Blanda ihop alla ingredienser, forma till biffar och stek i kokosolja eller smör.

     

    Senapssås:

    • 2 dl turkisk yoghurt eller créme fraíche
    • 150 g fetaost
    • 1 tsk dijonsenap
    • 1 nypa salt och peppar

    Mosa fetaosten med en gaffel och blanda ihop med yoghurt och dijonsenap. Smaka av med salt och peppar.

     

    Rotfrukter:

    • 400 g sötpotatis
    • 400 g palsternacka
    • 400 g potatis
    • Olivolja
    • Salt och peppar

    Sätt ugnen på 225 grader. Skala och strimla rotfrukterna. Lägg på en bakplåtspappersklädd plåt, ringla över olivolja och strö över salt och peppar. Kör in i ugnen tills rotfrukterna får färg och servera sedan tillsammans med kycklingbiffar, senapssås och en sallad.

     

    IMG_0649

     

    Enkelt, gott och snabblagat ♥

    Men det önskar jag er en trevlig helg mina söta läsare!

     

    Kram / Emma.

    Min förlossningsberättlese del 3

    Hej vänner ♥

    Nu har ni fått läsa del 1 och 2 av min förlossningsberättelse, och idag är det dags för del 3, sista delen.

    Jag har så mycket tankar och känslor kring det här med att vara gravid, föda barn och tiden efter förlossningen. Det är en jädra häftig resa på så många sätt, och innebär ju både härliga och mindre härliga upplevelser. Jag känner att jag vill prata mycket mer om det och vill gärna höra era erfarenheter. Är så roligt när ni delar med er! Även om ni nu fått läsa hela min förlossningsberättelse tänker jag att det kommer fler inlägg kring dessa ämnen framöver, och har ni tips eller önskemål på rubriker får ni gärna hojta till!

     

    Tidigare inlägg om förlossningen:

    >> Läs första delen av min förlossningsberättelse här!

    >> Läsa andra delen på min förlossningsberättelse här!

     

    Min förlossningsberättelse del 3

    Jag hade krystvärkar i tre timmar och dessa tre timmar är helt klart de värsta timmarna i hela mitt liv. Jag trodde att jag hade gjort det jobbigaste när jag gått igenom öppningsskedet, men att ligga så länge med krystvärkar och inte förstå vad jag skulle göra var så hemskt. Barnmorskan var med mig hela tiden och istället för att krysta bad hon mig att försöka slappna av och andas genom värkarna. Kroppen skulle fixa detta sa hon!

    Och hon hade helt rätt, men det gick långsamt framåt. I förlossningsbrevet hade jag skrivit att jag ville föda knästående, men jag orkade verkligen inte stå upp eftersom jag hade så ont, var helt utmattad och så illamående. Istället blev jag liggande på rygg, vilket ju inte är bästa positionen att föda i eftersom man inte får någon hjälp av tyngdlagen.

    I två omgångar fick jag sätta mig på toalettstolen vid sängkanten och båda gångerna var huvudet på väg ut så att jag snabbt fick lägga mig i sängen igen. Men så fort jag la mig ner var det som att det hela stannade av och att jag inte riktigt hade kraften som behövdes för att trycka på.

    Jag var så nära att ge upp, men så helt plötsligt sa barnmorskan att hon såg bebisens huvud i slidöppningen, och att hon hade fullt med hår. Då var det som att jag fick ny energi och det enda jag kunde tänka var att NU SKA UNGEN UT!!!

    När nästa värk kom tryckte jag på allt jag orkade och lyckades krysta ut toppen på huvudet, som sedan åkte in tillbaka. Under ett par värkar hände samma sak, men på tredje värken stannade äntligen toppen på huvudet kvar. Jag fick inte krysta något på fjärde värken och på femte värken lyckades jag krysta fram halva huvudet. Ytterligare en gång fick jag andas mig igenom en värk utan att krysta och den smärtan när bebisens huvud sprängde ut mellan benen i flera minuter går inte att beskriva. Ännu en gång – det värsta jag varit med om. På sjunde värken fick jag sedan trycka på igen och då kom hela ungen utflygande i en rasande fart!

    Jag var i total chock och känslorna svämmade över inom mig. Jag klarade det. Det var över. Hon var äntligen hos oss! Jag såg mitt barn framför mig. Hon skrek och hade så fin färg och stunden då de la henne mot mitt bröst är den finaste stunden i hela mitt liv. All smärta var plötsligt som bortblåst och det enda som existerade var vi. Lyckan var total och jag blev förälskad i henne vid första ögonkastet. Livet fick plötsligt en helt ny mening!

    14.41 kom hon alltså äntligen ut, älskade underbara lilla Elsa. 5 dagar för tidigt, 3350 g och 48 cm lång.

    IMG_0505

    Jag fick bristningar på tre ställen och under första timmen när Elsa låg på mitt bröst sydde barnmorskan totalt sju stygn. Jag vet att jag innan förlossningen var rädd för att brista, men den lilla smärta det innebar var en bagatell jämfört med vad jag upplevt under förlossningen. Dessutom var det så otroligt mysigt och stort att få hålla mitt eget barn för första gången att jag knappt tänkte på vad de gjorde där nere. Elsa sökte sig snabbt till bröstet och låg där i ett par timmar och bara tuttade.

    Skakningarna som satt i under krystvärkarna försvann så fort Elsa kom ut, och likaså alla jobbiga graviditetssymtom som jag haft. Så himla häftigt ändå! Efter förlossningen var jag var fylld av ett lyckorus, men också helt utmattad. Jag kunde inte ens stå på benen själv och var tvungen att ha med mig min undersköterska när jag gick på toaletten och i duschen. Jag var yr och väldigt illamående.

    Den där smörgåsfikan som man får efteråt och som alla beskriver som ”det godaste de någonsin ätit” var inte alls god. Min aptit var som bortblåst de första dagarna efter förlossningen och jag vågade knappt bära Elsa själv eftersom jag kände mig så svag, var rädd för att ramla och tappa henne. Detta var dock något som ordnade upp sig efter ett par dagar och på torsdagen var min aptit tillbaka, bättre än någonsin och likaså min kraft.

    Jag har sagt det ofta de senaste veckorna, men såhär i efterhand är jag så sjukt imponerad över kroppen och allt den klarar av! Det jag är allra mest imponerad över är ändå att jag nu känner att jag vill göra det igen. Kan ni förstå det efter allt jag gått igenom? Haha. Det är som att Elsa är en drog som jag skulle göra vadsomhelst för, och jag kan liksom inte förstå hur jag redan kan ha glömt hur ont det gjorde att föda henne och hur jobbig min graviditet var. Jag VET ju hur graviditeten fick mig att må, hur ont det gjorde att föda och hur mina tankar gick under förlossningen, men jag kan ändå inte minnas.

    Jag vet bara att jag min kropp gett mig den finaste gåvan i livet och att jag för henne skulle göra det flera gånger om, om jag var tvungen!

    IMG_0501

     

    Kram / Emma.

    Våran första jobbiga natt

    God morgon kära ni ♥

    Hur mår ni idag?

    Hemma hos oss är vi lite trötta. Elsa har haft en jobbig natt med magen, spytt slem, haft magknip och varit allmänt orolig. Usch så jobbigt för våra mamma- och pappahjärtan! Finns ju inget värre än att se sin lilla bebis ha ont och lida. Som tur är har bröstet och närhet varit lugnande för henne, men vi har inte sovit speciellt mycket, så idag lär det bli en lugn dag för oss. Som en följare på Instagram skrev till mig – ”det är efter en sån natt som man ska ha samma vilopauser som lillskrutten även på dagen”. Så idag ska vi bara mysa massor ♥

    Men det är konstigt ändå! Inatt var jag så sjukt trött, och jag längtade så mycket efter att få sova, men nu såhär på morgonen känner jag mig inte alls trött trots att jag inte sovit mer än några få timmar. Hormonerna måste göra underverk för min del och jag är så tacksam för det!

    Nu på morgonen är det tack och lov mycket bättre med vår lilla skrutta. Spyorna är inte lika slemmiga och nattens magknip verkar ha släppt. Vi håller tummarna för att det bara var något tillfälligt!

    Elsa har legat nöjd i babynestet och jag och Pelle har fått äta frukost i lugn och ro. Pelle skämmer bort mig och gör numera frukost till mig varje morgon (hur ska jag klara mig när han börjar jobba igen nästa vecka?). Äggmackorna och kokoslatten hänger fortfarande i, jag är så sjukt sugen på det varje morgon när jag vaknar. Amningen suger verkligen energi och frukost har aldrig smakat så gott som det gör nu efter en natt med amning!

    IMG_0683 IMG_0688 IMG_0691

    Jag hann baka havrefrallor en dag i helgen så dagens äggsmörgåsar bestod lyxigt nog av hembakat bröd!

     

    >> Klicka här för att komma till receptet på havrefrallorna!

     

    Hoppas att ni får en fin torsdag mina vänner ♥

    Kram / Emma.