Emma Barremyr

Hej kompisar ♥

Sista dagen i Åre mötte vi upp några vänner från Östersund, åkte till Kallsjön och gick upp för Suljätten. En fantastiskt fin vandringsled som även passar bra att gå med barn!

Det är en ganska kort, men brant vandringsled. Våra vänner hade sin ettåriga dotter i bärryggsäck, vilket inte var några problem mer än lite extra svett och puls i de branta backarna. Vi stötte även på flera barnfamiljer där uppe, så det verkar vara en populär vandring att göra med barn.

För att hitta till Suljätten kör du förbi Kall mot Konäs och tar sedan bilvägen vid en träskylt som pekar mot Suljätten, följ den i cirka 2 km tills du kommer fram till parkeringen. Upp till toppen (845 m.ö.h.) är det sedan en vandring på 2.5 km och 400 meter i höjd.

Alternativt så kan man parkera vid Konäs camping för att få en längre vandring. Därifrån är leden 5 km enkel väg upp till toppen!

Enligt en sägen är fjället en förkrossad jättes ansikte i profil, själva toppen sägs vara jättens näsa, vilket inte är helt omöjligt att tro när man ser den – toppen ser verkligen ut som en näsa!

På håll är det ett otroligt vackert fenomen och när vi gick längs leden över hygget hade vi en fantastiskt fin utsikt över berget framför oss, men desto närmare vi kom desto mer såg det ut som en vanlig liten ”kulle” – men då hade vi tagit några höjdmeter också.

När vi sedan började komma upp lite på höjden möttes vi av helt helt bedårande utsikt över vackra Kallsjön som låg nästan spegelblank den här dagen!

Fjällen i öster var fläckvis täckta med snö och det var så magiskt tyst och stilla!

Efter någon timmes vandring (med korta vätskepauser) anlände vi till toppen där vi slog oss ner i mossan. Utsikten framför oss var sådär löjligt vacker och sagolik. Värmebörjan hade anlänt, så det var varmt och skönt, och vi fick en helt fantastisk stund där uppe på toppen!

Vi dukade upp för lunch och lagade mat i våra respektive kök. Jag och Pelle kokade pasta som vi blandade ihop med kokosmjölk, curry och tonfisk (magiskt gott – och enkelt).

Efter lunchen njöt vi av stunden, drack kaffe, åt choklad till efterrätt och bara hängde!

Det är livet alltså ♥

Ett ett par timmars häng uppe på toppen packade vi ihop och begav vi oss sedan neråt igen. Det gick fortare ”hem” eftersom det i stort sett bara var nedför.

En av de bästa sakerna med att gå nedför är att hela tiden ha den vackra utsikten framför sig – jag tokälskar det – och går gärna långsamt för att hinna njuta mycket!

Sammanfattningsvis – en mycket fin vandringsled som ger dig en liten utmaning uppför berget. Betalningen för mödan är sedan en otroligt fin utsikt och en vacker fikaplats som man kan njuta av i all evighet ♥

Kram / Emma