Emma Barremyr

Om att resa ensam

Camilla:

Åh förlåt men jag kan inte låta bli att känna irritation när jag läser dina/andras reseinlägg. Men inte för att jag är missunsam – absolut inte. Utan för att jag är såå avundsjuk. Jag har en syster också som reser mycket med sin kille och det är nästan allt hon pratar om. Och jag tycker att det är så orättvist…jag hade gärna rest om jag haft någon att resa med. En kille eller en kompis? Men mina vänner pluggar (och har varken tid eller pengar), eller har jobb men fortfarande varken tid eller pengar. Jag har jobbat i tre år efter studenten och haft förmånen att bo hemma (med liten hyra) och sparat mycket. Jag har alltså tid och pengar men ingen att åka med :/ Jag vill börja plugga till hösten men vet inte vad. Jag känner bara att jag vill göra något nytt innan jag börjar plugga men vill inte flytta för ett ”skitjobb” eller resa själv. Jag känner mig hemskt nog rädd att resa själv som tjej. Skulle aldrig göra det :/ Vad tycker du att jag borde göra? Hade du rest om du inte haft Pelle eller någon annan?

Jag vill alltså hinna komma på vad jag vill plugga innan det är dags att söka i april. Men jag har liksom ingen motivation till något känns det som. Jag vill plugga för att ”få det gjort” så jag kan börja mitt riktiga liv. Få lite nya vänner och en riktning i livet. Få flytta och göra någonting. Förlåt för flummigt inlägg. Började med avundsjuka för partner som förenklar resande så mycket och avslutade med livsval…hehe.

 

Jag är glad för din kommentar, jag tror det är fler som kan uppleva det du upplever, och därför vill jag ta upp den här!

Jag vill börja med att säga att jag förstår dig Camilla, och det gör jag för att jag suttit precis i din situation. När jag tog studenten 2008 hade jag ingen aning om vad jag ville göra i livet. Det enda jag visste var att jag verkligen ville ut och resa, det hade jag drömt om att göra i flera år och under den tiden sparat allt jag kunde! Jag var singel och alla mina vänner hade pojkvänner och skulle börja jobba eller plugga vidare efter studenten. Jag hade ingen som ville resa med mig, så vad skulle jag göra?

Jag beslutade mig för att resa själv helt enkelt, även om det kändes sjukt läskigt med tanke på att jag även var sjuk i en ätstörning. Jag bokade tidigt under hösten en resa till Australien, Nya Zeeland och Fiji som jag sedan reste iväg på i januari 2009. Det som hände var att två veckor innan avresa så bestämde sig en kompis för att haka på resan till Australien och jag fick ändå lite oväntat sällskap där, men resten av resan gjorde jag själv.

Året efter gjorde jag ytterligare en resa – ensam eftersom jag fortfarande var singel och inte hade någon kompis att resa med. Jag betade av Hongkong, Thailand och Bali. Två veckor i Thailand hade jag sällskap av min syster och en kompis som kom på ”besök”, men övriga två månader reste jag helt själv.

Jag förstår att det kan kännas skrämmande att resa ensam som tjej, men faktiskt så är det otroligt många som gör det och man är egentligen aldrig ensam. Som backpacker träffar man väldigt många nya människor och jag fick så många erfarenheter och nya vänner som jag aldrig skulle fått om jag rest tillsammans med någon annan.

Det jag vill säga är att jag inte tycker att du ska hindra dig själv från dina drömmar om att resa bara för att du inte har någon att resa med. Visst är det underbart att resa tillsammans med någon, men jag kan säga att det också är helt fantastiskt och otroligt stärkande att resa själv. Man träffar otroligt många underbara människor längs resans gång, kan göra precis som man vill och växer i sig själv!

 

Ni andra som rest själva! Kan inte ni hjälpa mig att peppa Camilla?

Hur har ni gjort? Vad har ni upplevt? Tips på resor att göra?

 

P1080328

På Bali träffade jag fyra underbara killar från Uppsala som jag hängde med under hela vistelsen och även träffat flera gånger hemma i Sverige nu efteråt. Vänner för livet alltså och dem hade jag nog aldrig träffat om jag inte åkt ensam ♥

 

Och sen det här med livsval? Måste du verkligen komma på vad du vill plugga innan april? Jag menar om du inte vet vad du vill, varför inte hitta på något annat kul så länge?

Jag upplevde att jag hade mycket tid att känna efter vad jag ville när jag reste och sen föll saker och ting på plats. Om du släpper pressen och stressen på dig själv lite, njuter av att vara ung och lyssna inåt så tror jag att allt kommer bli bra till slut.  Njut av livet här och nu och tänk inte så mycket på framtiden (den kommer ändå kan jag lova).

Ta hand om dig!

 

Kram / Emma.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Emanuel - Äventyrsresenär

    Hej Emma,

    Tack för din inspiration! Jag tycker det finns tjusningar med att både resa ensam och i grupp. Det bästa är ju om man får tillfälle att testa både och, men det finns bara ett sätt att ta reda på vad man gillar, det är att ut och resa på ett äventyr och se sig omkring – vare sig det är i grupp eller som ensamresenär!

    Ha det bra i höstmörkret 🙂

  2. Felicia

    Hej Camilla!

    Jag kom precis hem från en backpackerresa i Thailand och Malaysia. Jag reste i grupp, men jag kände mig så otroligt trygg att jag har redan bestämt mig för att åka på nästa resa själv om jag inte skulle hitta sällskap! Det kan kännas läskigt, men du kommer klara dig det lovar jag! Satsa på att åka till ett backpackerrikt område, då kommer du ALDRIG vara ensam för på något sätt är alla backpackers som en stor familj och du kommer hitta massor av nya vänner, det gjorde jag de kvällar/dagar jag åkte iväg ensam på utflykter och barer osv. Självklart ska man vara försiktig, det är viktigt. Det jag menar är att det är inte så läskigt som det verkar. Lycka till!!! Ut och res med dig, det får du INTE missa i livet!! Om du vill prata med så följ mig och skicka ett meddelande på instagram (länk) Kramar 🙂

  3. Ida Johansson

    Om du absolut inte vill resa själv kan jag rekommendera att åka iväg som exempelvis volontär! Jag reste själv till costa rica som volontär, men åker en genom en organisation eller företag så träffar en ofta massa andra volontärer väl på plats. Det var en helt underbar resa, vi volontärarbeta på veckorna och reste runt i landet på helgerna, plus några veckor som vi var ”lediga”. Helt fantastiskt!

  4. Camilla

    Hej igen! Tack för ditt svar Emma! Jag är väldigt glad över att du svarade och gav ditt perspektiv på saken 🙂 MEN jag måste tillägga (trots att alla engagerat sig och svarat – jag uppskattar det verkligen!) – att jag lockas inte av att resa själv. Inte på alltför långa turer iallafall. Jag har rest till Thailand/Malaysia en längre tid med mina syskon och upptäckt att jag nog föredrar kortare turer. Så om jag inte får åka med någon jag känner så känns inte resan kul. Jag tror det är mer att jag vill göra något nytt än resan i sig självt som jag dras till 🙂 Jag har kontaktat andra på forum förut men dragit mig tillbaka för att det känns som om man måste anpassa sig efter den andre. Så jag drog mig ur…jag har nog inget särskilt land eller plats som lockar nog mkt för att jag ska vilja åka med nån främling ^^

    Och jag vet att många tycker att jag borde skjuta upp plugg men…jag tror att jag måste ta mig ur min bekvämlighetszon och prova något! Inte tänka alltför mycket utan välja något som känns roligt. Iallafall testa 🙂 Det känns som om det är det som kan få mig att ”ta tummen ur” så att säga. Jag har stått stilla för länge och beslut känns större än vad de kanske i grunden är?

    Men tack alla för tipsen! Det är skönt att vädra detta med några man inte känner 🙂 Få höra med fler som befinner sig i samma sits.

    1. Emma

      Åh, vad roligt att du uppskattade mitt svar Camilla 🙂 Kanske fick det dig att reflektera lite, för nu verkar det ändå lite som att du vet vad du vill – du vill testa något nytt och ta dig ur bekvämlighetszonen. Gör det och blir det inte bra är det ju bara att testa något annat. Det är inte livsagörande om du inte gör det till det 🙂 Lycka till kärna du! Kram

  5. Ann-Christine Reimer

    Och till tjejen som mailade dig Emma: Du kommer att bli beundrad för ditt mod att resa ensam, du kommer uppfattas som kaxig och djärv och bara det gör att du ökar på din längd i dina egna ögon. Det är stärkande att umgås med sig själv och nya människor. Och med Internet så är man inte så himla ensam. Vännerna är på andra sidan skärmen och du kan skriva och berätta om vad du är med om. Jag bloggar med bild och text från mina äventyr – en blogg för varje resa. Det gör också att jag tvingas engagera mig ännu mer så att jag har något vettigt att skriva.

  6. Annelie

    Hej

    Tveka inte att resa själv ! Du kommer att uppleva en enorm frihet och känna dig stärkt over dina egna val, kunna göra vad du har lust att göra och inte minst att ansvara för vad du vill göra och uppleva etc.
    Är själv ensamresare och tycker det är fantastiskt. Flera tankar slår mig då och då att det skulle vara så mycket härligare att ha resesällskap, men försöker att slå bort de tankarna. Ofta träffar jag andra som reser ensamma under mina egna resor.

    Lycka till !

  7. Sofia

    Om en verkligen inte vill resa ensam och inte har någon att resa med kan jag tipsa om olika resesajter på nätet där man i deras forum kan leta efter resekompisar. T.ex resguiden.se har ett forum endast för det ändamålet, och det finns säkert en massa andra om man googlar runt:) Jag ska själv förmodligen ut och tågluffa i sommar, men har ingen som jag redan känner att åka med, men har genom internet kommit i kontakt med andra i min ålder som också vill tågluffa. Så nu ska jag förmodligen åka med några av dem:)

  8. Alexandra

    Här är en till ensamresare! Januari 2008 reste jag till Australien för ett år helt ensam. Så klart lite läskigt, men jag hade inte heller någon och resa med men ville inte låta det stoppa mig! Det blev det bästa året i mitt liv. Och att börja plugga för att få det gjort är ingen idé tycker jag… Kanske kommer du på vad du vill göra när du är ute och reser!

stats