Allmänt

    Måndagsfrågan om förlåtelse

    Hej vänner ♥

    Idag ska vi ska prata lite om förlåtelse.

    Ofta finns det saker och händelser i livet som tar upp mycket onödig energi från oss. Det kan vara både små och stora saker, alltifrån händelser som vi anklagar antingen oss själva eller andra för, en relation som tar slut, en person som gjort oss något illa, en förlorad dröm eller ett misslyckande.

    Att älta är inget som vi mår bra av i längden och därför är förlåtelse något som ger oss frihet och möjlighet att gå vidare i livet.

    Jag tänkte på det här när vi i helgen såg filmen Unbroken! Har ni sett den? Det är en verklighetsbaserad och en fruktansvärd film som handlar om Louis Zamperini och hans tid i flera japanska fångläger under andra världskriget. Han torterades och misshandlades så mycket att jag tänkte att han måste vara skadad för livet. Hur kan en överleva något sådant? Men den här människan förstod sitt eget bästa. Efter kriget åkte han tillbaka till Japan för att ge de japanska fångvakterna sin förlåtelse och fick där med tillbaka glädjen till livet och kunde gå vidare och lämna tiden i fånglägrena bakom sig.

    Det var otroligt stark gjort och jag tänker på alla som t.ex. blivit utsatta för mobbning, otrohet och liknande. Självklart är det inte bara att förlåta, men genom terapi och förlåtelse tror jag att det finns en ljusare väg i framtiden. Ingen mobbare eller bedragare är värd den uppmärksamheten som den faktiskt får när en person ältar detta!

    Förlåtelsen är alltså för VÅRT eget bästa, sen behöver inte själva personen vi förlåter veta att vi gör det. Vi gör det bara för oss själva ♥

    Själv har jag jobbat mycket med att förlåta mig själv, men även andra som gjort mig illa. Att förlåta sig själv är kanske ändå det allra viktigaste och något vi alla bör börja med. Jag är långtifrån perfekt och det finns mycket som jag ångrar eller gärna skulle gjort annorlunda här i livet. Att ständigt gå och tänka på allt jag skulle velat gjort annorlunda är inget som får mig att må bättre och utvecklas i livet. Istället behöver jag förlåta mig själv för det jag gjort och lägga fokus framåt.

     

    IMG_8786

     

    Idag vill jag att ni funderar på:

    Finns det någon/ något du behöver förlåta för att kunna gå vidare och leva ditt liv på ett friare sätt?

    Att skriva är det allra bästa så jag skulle därför uppmana er att skriva ett brev till er själva eller någon annan ni vill förlåta! Skriv vad det är ni förlåter och att ni nu lägger det bakom er för att kunna blicka framåt! Kom ihåg att det är för er själva och att ni är värda att må så bra som ni bara kan!

     

    Kram / Emma.

    13 svar till “Måndagsfrågan om förlåtelse

    1. Fanny skriver:

      Jättebra inlägg, är förstås viktigt att kunna släppa och gå vidare men jag tycker även det finns ibland något problematiskt med att förlåta. Ann Heberlein skriver bra om det bla i den här texten.
      http://www.dn.se/insidan/att-forlata-ar-inte-alltid-bast/

      Men som sagt beror ju helt på hur en känner själv, det finns ju inga rätt och fel. 🙂

      1. Emma skriver:

        Jag förstår dig och det var en intressant text du länkade till, även om jag inte riktigt håller med om det som skrivs. Vi är alla olika och självklart respekterar jag det, det är intressant med diskussioner! För 8 år sedan var jag tillsammans med en kille som levde ett dubbelliv bakom min rygg. Vi var seriösa samtidigt som han var tillsammans med en annan tjej. När jag upptäckte detta var det något som skadade mig fruktansvärt och såklart kändes det som om det var mig det var fel på eftersom jag inte ”dög” åt honom. Jag ältade det han gjort länge tills jag insåg att det inte var mig det var fel på – utan honom. Inom mig förlät jag honom för att kunna sluta lägga onödig energi på det han gjort mot mig. Jag har givetvis aldrig sagt det till honom, utan jag bröt upp och pratade aldrig mer med honom. Men för mig själv har jag förlåtit honom för att kunna gå vidare i livet. Samtidigt har jag ju fått jobba med mig själv och min självkänsla för att som sagt förstå att det inte var mig det var fel på 🙂

        Inga rätt eller fel, men personligen har detta fått mig att må så mycket bättre!

    2. Fanny skriver:

      Jag tror precis som du att det är olika från person till person, och de flesta tror jag skulle må bättre av att förlåta och gå vidare. Det jag tror dock kan vara bra är att om man inte känner att man kan eller vill förlåta någon så ska man unte känna skam för det. Sen tror jag att som du gjorde är väldigt bra, att man helt enkelt förlåter inom en själv, släpper och går vidare utan att kanske nödvändigtvis säga det till personen ifråga som sårat en. Och det viktigaste av allt är ju att som du säger förstå att det inte är en själv som gjort fel eller är fel utan den som gjort en illa. Något som iof kan vara nog så svårt men otroligt viktigt! 🙂

      1. Emma skriver:

        Ja verkligen! Det är inte lätt, men jag tror att det är bra att försöka gå vidare 🙂

    3. Nina skriver:

      Tack för ett väldigt bra inlägg Emma. Behövde verkligen bli påmind om detta just nu. Jag jobbar på att komma över mitt ex som gjorde mig väldigt illa och jag tror jag behöver förlåta honom. Som du säger för min skull, inte för hans skull. För allt ältande äter upp mig inifrån, och gör att jag inte kan leva mitt nuvarande liv fullt ut. Och all den energin, det är han faktiskt inte värd. Så tack <3

      1. Emma skriver:

        Så klok du är! Bra gjort fina du <3

    4. Evelina skriver:

      Tack så mycket Emma! Det här var precis vad jag behövde, efter alldeles för lång tid av ältande och tunga tankar. Men efter att ha läst ditt inlägg satte jag mig ner, och skrev. Och skrev. Och skrev. För att slutligen sitta med ett leende och ett lättat hjärta. Tack!

      1. Emma skriver:

        Vad glad jag blir! Det var du värd, BRA gjort!

    5. Victoria Warg skriver:

      Jättefin text med klok innebörd, Emma! Din blogg är så himla bra ska du veta och jag tipsar om den till många 🙂
      Nu tänkte jag bara ”få ur mig” lite grann, kopplat till din text;
      Jag förlåter mig själv, för att jag inte alltid gjort de klokaste valen. För att jag inte alltid satt ett så högt värde på mig själv, som jag borde ha gjort för att kunna göra bra val för mitt eget välmående. Jag förlåter mig själv för att jag lät mig själv må så dåligt under en begränsad tidsperiod (under ca 6 månader, år 2008) då jag gick ner mycket i vikt, var otroligt stressad och satte höga krav på mig själv både i skolan & på fritiden – främst när det gällde maten/träningen. Jag ignorerade både min kropp och mitt psykes (och egentligen hela min själs) signaler – allt för att jag var så bunden till kontroll. Kontroll över vad och vilka tider jag åt, hur mycket jag rörde mig, osv Jag blev även under samma period otroligt pedantisk, och kunde inte sova om jag såg från sängen att en garderobsdörr stod lite på glömt eller att något helt enkelt inte såg ”perfekt” ut i mitt rum. Inte förrän allt var under kontroll kunde jag slappna av. Men jag förlåter mig själv för det, för att jag lät det gå så långt och för att JAG orsakade att jag mådde så dåligt och ”gick ner mig” så otroligt mycket, inte bara kroppsligt utan även personlighetsmässigt.

      Nu tar jag med mig mina lärdomar från de delar av mitt liv som jag kanske inte är mest stolt över, men som jag förlåtit mig själv för, blickar framåt och jag strävar inte längre efter att vara perfekt, utan äkta – och inte efter kontroll, utan balans. Känns så otroligt skönt att skriva det och verkligen mena det.

      Tack för mig, och kram på dig Emma!

      1. Emma skriver:

        Tusan tack för att du delar med dig Victoria. Du är stark som vågar ta hand om dig själv och skapa förutsättningarna för ett bra liv. Det är du värd! Massa kramar <3

    6. Jag har läst boken Unbroken / Obruten och jag har sett filmen. Filmen är absolut inget att ha när man läst boken. Men BOKEN!!! Den är min själ läsvärd!!

      1. Emma skriver:

        Tack för tips! Den ska jag skriva upp på boklistan 🙂

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte.