Emma Barremyr

Hej vänner ♥

Sedan fyra veckor tillbaka går jag en nybörjarkurs i meditation på söndagskvällar, och det kan verkligen vara det allra bästa sättet att avsluta veckan på. Efter en timmes meditation jag kommer sen hem lagom till middag och söndagsmys som Pelle brukar fixa, och vi kan njuta av kvällen i lugn och ro. Jag älskar det!

Meditationskursen går jag för att lära mig hantera stress. Tidigare har jag försökt använda yogan som ett redskap mot stressen, men jag har aldrig riktigt lyckats med att koppla av i tankarna, även om det är otroligt skönt och lugnande för kroppen att yoga. Nu inser jag att jag borde börjat i andra änden – att jobba med andningen och den medvetna närvaron INNAN jag gick på de fysiska övningarna.

Jag är ganska bra på att vara medveten och njuta av nuet när jag känner mig lugn, men under stressade situationer har jag väldigt svårt för det. Många gånger har det känts som om stressen hållit på att förgöra mig, och därför har jag känt att detta är något jag måste ta tag i.

Jag tror stark på meditation.

Meditation kan säkert känns flummigt för många, men för mig handlar det om att hitta ett inre lugn, en sinnesfrid och ett sätt att hantera känslor på. Stress och press skapar en känsla i mig som jag inte kan hantera, och där tänker jag att meditationen ska vara mitt vapen. Jag vill ju må så bra som jag KAN göra, och därför tänker jag skapa de förutsättningarna för mig själv. Det finns säkert många förutfattade meningar om hur meditation ska vara eller kännas, men så behöver det inte vara. Vi är alla olika människor och vi behöver hitta vårt eget sätt att meditera. Jag själv har otroligt svårt att bara ”sitta” med benen i kors och vara här och nu, dels för att benen somnar på mig, men också för att tänkarna lättare glider iväg.

Första gången jag var på meditationen flög tankarna hej vilt och jag hade jättesvårt att koncentrera mig. Men jag hade BESTÄMT mig för att ge det här en chans och jag vet hur mycket träning det behövs, så varje gång tankarna flög iväg påminde jag mig att komma tillbaka. Vi har jobbat med lätta rörelser tillsammans med andetag, vilket känns helt fantastiskt då jag insett att meditation inte behöver vara stillasittande. Det är skönt att få röra lite på sig och är då lättare att vara i kroppen. För varje gång jag har varit där har det blivit lättare och lättare och igår när vi för första gången fick använda ett mantra fick jag en ”aha-upplevelse”.

När jag hade både kroppen, andningen och mantrat att tänka på hamnade jag helt plötsligt i mig själv mer än jag någonsin varit. Vi upprepade ett mantra som stod för frid och fred, och det var mäktigt att känna hur mycket det faktiskt påverkade mig.

Tidigare har jag låtit timmen på söndagarna vara den enda timmen med meditation på hela veckan, just för att jag inte ville lägga någon press på mig att jag ”måste” göra det. Jag ville låta det komma TILL MIG, och det har det gjort nu. Jag tänker väldigt ofta på min egen andning och känner ett sug efter att ställa mig på yogamattan och jobba med meditationen.

Dalsnibban, Norge

Hur ser ni på meditation? Vad är det för er?

Är det något skrämmer er, något ni är nyfikna på eller som ni redan utövar?

Kram / Emma.