Allmänt

    Galdhöpiggen, 2469 m.ö.h.

    Hej ♥

    Ännu en morgon vaknade vi upp till en strålande dag. Klarblå himmel, en ljummen och vindstilla luft, snötäckta berg och med ett äventyr framför näsan på oss. Det kändes fantastiskt!

    Planen var att vi skulle börja gå vid 8.00, men vi försov oss. Kan ni tänka er? Vi gick och la oss 20.30 och somnade nästan innan vi hann lägga huvudet på kudden och vaknade inte förrän klockan stod på 7.20. Vilken start! Utsövda var vi iallafall och med bra teamwork (Pelle tog tältet och packningen och jag fixade frukost och disken) stod vi redo att vandra upp för berget 8.20.

    Som jag nämnde tidigare befann vi oss i Spiterstulen, 1106 m.ö.h. Galdhöpiggen ligger på 2469 m.ö.h. så vi hade 1363 höjdmeter att bestiga framför oss. Vilken härlig utmaning det kändes som!

    Terrängen var dock tuff. Vi gick på sten (ibland snö) i brant stigning i stort sett hela vägen upp till toppen och hela turen beräknades ta 8-10 timmar. Både jag och Pelle är dock starka uppför, så vi trampade på i bra tempo medan solen gassade på oss!

    IMG_2229

    IMG_2232

    IMG_2240

    IMG_2244

    IMG_2245

    IMG_2256

    IMG_2260

     

    Efter två timmars vandring slog vi oss ner på stenarna för en fikapaus med utsikten som ni ser i bilden ovan. Vi fyllde på med riskakor med jordnötssmör, choklad och massa vatten. Riskakor med jordnötssmör är verkligen ett underbart mellanmål och jag har till och med fått Pelle att gilla det! Vi har ätit det mycket under Norgetrippen och jag är rädd för att jag inte längre kommer få ha min jordnötssmörsburk för mig själv 🙂

    Efter vår lilla fikapaus fortsatte vi trava på upp för stenarna. Ena foten framför den andra och snart närmade vi oss brantare stigning som resulterade i att vi  fick klättra och använda överkropparna lite också. Vi fortsatte uppåt genom snö och sten och även om det var otroligt vackert att se sig runtomkring var det en grymt jobbig terräng att gå i. Stenar överallt och vi fick hela tiden koncentrera oss på att sätta fötterna på rätt plats och hålla balansen.

     

    IMG_2266

    IMG_2269

    IMG_2270

    IMG_2286

    IMG_2288

    IMG_2299

     

    Efter 4,5 timmar nådde vi äntligen toppen! Då hade vi tagit god tid på oss med fikastopp och många stopp för fotografering! Och vilken belöning som väntade på oss där uppe på toppen! Vi hade nått Nordeuropas högsta bergstopp och kunde därifrån kika ut på alla vackra bergtoppar runtomkring oss. Jotunheimen – ”jättarnas hem” och även Nordeuropas mest täta område med berg över 2000 m.ö.h. Så otroligt vackert och mäktigt att stå där uppe och blicka ut över världen!

    Vi tog en lång lunchpaus uppe på toppen och fyllde då på med makrill, mer riskakor med jordnötssmör, bananer, massa choklad, nötter och torkad frukt. Enkel vandringsmat med mycket energi!

     

    IMG_2300

    IMG_2304

    IMG_2313

    IMG_2314

    IMG_2318

     

    Och sen då? Ja efter att ha kommit upp på toppen var vi ju bara halvvägs, därefter skulle vi ju gå hela vägen tillbaka ner till Spiterstulen. Det är det viktigaste att komma ihåg när man bestiger bergtoppen är bara halvvägs, ett delmål. Det slutgiltiga målet är ju att komma ner igen! Och att gå nedför, DET ÄR TUFFT! Som jag nämnde tidigare är jag stark uppför, men nedför är jobbigare att gå, speciellt i den här steniga terrängen där varje steg måste bromsas (tufft för framsida lår). Efter att ha gått uppför i 4,5 timmar är en ganska slut i benen och att sen gå nedför och bromsa varje steg i 4 timmar igen, ja det är sjukt jobbigt!

    Även om knäna och låren värkte som tusan på vägen ner gick det! Jag var nära gråten för att jag var så slut och trött i benen och knäna när vi efter totalt 8 timmar och 10 minuter anlände tillbaka till Spiterstulen. Vilken obeskrivlig lycka det var! Vi hade gjort det och ännu en gång fick jag uppleva känslan av att känna mig oslagbar!

    Snabbt duschade vi av oss i duscharna på campingen och hoppade sedan i bilen och åkte till Lom och åt pizza. De serverade till min stora förvåning glutenfri pizza och jag vet inte när något smakade så bra i munnen sist? För mig blev det en kebabpizza som slank ner i ett naffs! Påfyllning av mycket kolhydrater är viktigt för att påskynda återhämtningen efter en tuff utmaning likt den vi gjort under dagen!

     

    IMG_2332

    IMG_2347

     

    Från Lom körde vi sen vidare till Gjendesheim där vi slog upp tältet och slocknade som två ljus! Dagen efter väntade vandring längs sjön Gjende till vackra Besseggen som vi sett fram emot länge! Det får ni läsa om i nästa inlägg!

     

    Kram / Emma.

    13 svar till “Galdhöpiggen, 2469 m.ö.h.

    1. Mari skriver:

      =) blir lika mållös varje gång jag kikar in här. wow.

      1. Emma skriver:

        Vad kul att höra 🙂 Vyerna är ju helt otroliga där borta! Hihi 🙂

    2. Alltså wow, vad spännande det låter! och vackra bilder, och lite ovant att se snö för tillfället 😉 Jag förstår att pizzan måste ha smakat riktigt bra!

      1. Emma skriver:

        Tack 😀 Ja den pizzan var iiiiiiinte dum 🙂

    3. Marie skriver:

      Tror jag såg dig förut utanför Systembolaget ungefär 🙂
      Fin blogg förresten 🙂

      1. Emma skriver:

        Tack! Det var nog inte jag för jag var aldrig utanför något systembolag igår 😉

    4. Hanna Klang skriver:

      Ser helt underbart ut och härligt! 🙂 Förresten var har du köpt de snygga vandringsbyxorna ser väldigt bekväma ut!? Kram!

      1. Emma skriver:

        Ja de är grymt härliga! Köpte dem på naturkompaniet som har ett fint utbud av bra friluftskläder 🙂 Kram

    5. Systrarnastatk skriver:

      Så otroligt fina bilder du tagit, så inspirerande 🙂

    6. Therese skriver:

      Hej Emma, vilka fantastiska bilder och vilken drömsemester! Jag är jättetacksam för alla bilder och tips, men har lite svårt att få ihop inläggen -hur länge ni var iväg och vilken rutt ni hade. Jag skulle bli otroligt glad om du ville skriva ned lite kort. Nu ska nästa års semester planeras!
      Kram Therese

    7. Fint inlägg och bra inspiration inför den topptur som vi planerar att göra i sommar. Totalt nästan 10 timmar alltså, inte jättemycket längre tid än det tog att göra Kebnekaise då, från fjällstationen. Och belöningen verkar ju också ganska trevlig, vilka vyer! 🙂

    8. ”inte jättemycket _kortare_ tid än Keb” ska det ju så klart stå. Vi tog 13,5h timmar på oss för Keb och vid närmare eftertanke så är det ju faktiskt ganska markant skillnad. Framförallt i höjdmeter. Hur som helst, fint och inspirerande inlägg! 🙂

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte.